Stole My Heart

När alla presenter var öppnade, all mat var slut, och alla de senare gästerna gått hem var det bara jag, Louis, Harry, Eleanor, Liam, Danielle, Zayn, Perrie och Niall kvar. Och självklart min mamma och pappa. Men snart skulle de också åka. De stod nu redo i hallen med resväskorna i handen. ”Louis, Lizzie..?” nästan viskar mamma åt oss i dörröppningen så att vi ska komma. De andra förstod ju så de stannade kvar. Jag kramar om dom båda två innan de pussar mig och Louis på varsin kind och stiger ut genom dörren som snart stängs igen.

Väl tillbaka i vardagsrummet ställer sig Harry upp; ”så… Vem vill hänga med ut till stugan?”

Alla sprack upp i leenden. När Harry sa att vi skulle åka till stugan häromkvällen förväntade jag mig inte att det skulle vara så snart, och framförallt inte tillsammans med alla andra. Men det gjorde självklart inget för mig, alla är vi bästa vänner, så ett par nätter ute i Styles stuga passar fint som en sommarlovsstart.

Först nu märker jag hur alla tittar på mig och det dröjer inte särskilt länge innan jag förstår varför. Alla visste redan att vi skulle åka nu, alla var redo med packning – utom jag.

”Vad behöver jag ha med mig?” skrattar jag försiktigt innan jag går till förrådet och hämtar min väska för att sedan gå upp och packa ner vad som behövs. Alla hänger med mig upp, aldrig hade jag trott att en packning kunde vara så intressant? Det blev mer som en låtsas TV show så som vi alla skrattade när var och en skulle komma med bra klädförslag. Louis skulle som vanligt skämta. Efter en stund hade jag i alla fall fått ner min OnePiece, ett par mjukisbyxor, shorts, linnen, tröjor, gummistövlar och lite annat nödvändigt att ha i en stuga. Nu var vi alla mer än redo för att par nätter tillsammans. Alla är taggade till tusen, för det brukar bli riktigt roligt när vi alla gör något.

Vi alla såg till att alla fönster och dörrar utåt var låsta och sedan drog vi över till mig där allihopa lämnat sin packning, eller ja, förutom Lizzie. Snart var vi alla inpackade i den stora bilen och resan dit påbörjades. Det kändes som några minuter, eftersom att vi alla satt och skrattade så att vi lät som jag vet inte vad, sälar? En bilresa med Louis är definitivt inte tråkig, det kan jag lova. När mamma väl lämnat in kassarna med mat som hon hade fixat åkte hon iväg, äntligen var det bara vi här. Vi alla bäddade iordning våra sängar på golvet i vardagsrummet. Det finns sovrum här, men det blir så mycket roligare att sova tillsammans på detta sättet. Alla bäddarna låg riktade mot en punkt, och allt bildade en slags cirkel tillsammans.

Vi tog fram den klassiska kortleken och körde en massa lekar. Alla iklädda sina OnePieces.

Niall har på sig sin med USA flaggan, jag har på mig min vita, Louis sin gråa med mönster på, Liam sin blåa, och Zayn sin gröna. Det roliga var att både Lizzie, Eleanor, Danielle och Perrie har på sig någon form av rosa One Piece, vilket somsagt såg väldigt roligt ut.

”Kan vi inte köra en duell med Kotten?” frågar Perrie plötsligt, när vi hade kört klart den femtielfte omgången av bubblan, som förresten alltid är en klassiker.

Louis hade tydligen aldrig hört talas om den leken, med tanke på minen han hade i ansiktet, men vi andra visste klart vad Perrie menade. Bortsett från Louis så var vi 4 killar och 4 tjejer, perfekt för en duell med Kotten.

Medan tjejlagen gick till två andra rum för att bestämma tecken gick jag och Niall iväg för att bestämma vårt . Louis, som inte är med i duellen gick iväg för att hämta lite snacks åt lagen för att sedan se hur leken fungerar.

När tjejerna väl kommer tillbaka och sätter sig en bit ifrån oss utbrister Liam plötsligt: ”It’s on like Donkey Kong!” i en aning stridslysten ton, vilket får alla att brista ut i skratt innan duellen börjar.

---

"Disclaimer" på produktbilderna på One Piece. OnePiece är bildkällan där.

Kapitel 17! Jag är verkligen jätteledsen för den dåliga uppdateringen. Har inte haft tid eller ork eller inspiration för att skriva det senaste och jag hoppas ni förstår det. Men jag gillar det här kapitlet. Gör ni? :)

När Lizzie höjer kameran ännu en gång för att ta ett kort springer jag snabbt bort till de andra för att joina dom. Hon gör precis som hennes mor och håller inne knappen hela tiden. Jag måste se jätterolig ut eftersom bilderna fångar mig springandes framför kameran. Skrattandes tar vi varandra om axlarna och ler mot kameran. Sedan går hon bort mot det där elskåpet som är några meter bort och ställer in kamerans inställningar. ”Kom allihopa!” ropar hon med en gest som visar att vi ska ställa sos jämte henne. När alla vi ställt upp oss springer hon snabbt till kameran för att trycka på knappen. 10 sekunder senare blixtrar kameran till, flera gånger. ”Jag bara måste ju ha en bild på alla oss” säger hon när de bländande blixtarna slutat.

En snabbt titt mot arbandsuret säger att vi måste gå nu. Jag och Lizzie ska vara i klassrummet innan vi ska vara i aulan. De andra ska vara i aulan före oss. Väl framme vid skoldörren skiljs vi åt och de andra går vidare mot aulans byggnad. Ettornas korridor är fylld med uppklädda elever, men snart töms den sakta men säkert när eleverna går mot respektive klassrum.

Efter ett litet tal från mentorerna får vi våra betyg i ett kuvert men jag bestämmer mig för att vänta med att öppna. Jag vet ändå redan på ett ungefär vad jag har fått för betyg. Efter det blir det lite kramande innan vi drar oss mot aulan där rektorn ska hålla sitt tal. Med tanke på talet han höll i julas är det väl inget att se fram emot. Tillslut är allt över och alla elever rusar ut ur salen. Äntligen sommarlov! Vi möter upp med de andra som precis haft sitt avslut i deras klassrum och börjar gå mot den avlägsna skolbyggnaden där utspringet ska äga rum. Vi alla ska ju vara med och fira Louis student. På vägen stannar vi för att öppna våra kuvert. Yes! Jag är nöjd. Score! ”Hur gick det för er?” frågar jag de andra. ”Jag är nöjd” svarar Zayn och Niall håller med honom. Liz ser riktigt glad ut, antar att hon fick bra betyg. Likaså Liam, Danielle och Perrie. ”Alla nöjda?” frågar Lizzie och alla nickar till svar innan vi går vidare.

Det är fullt med folk och klasserna börjar strax springa ut. Louis klass är nummer två. Vilket var väl bra det, för det är väldigt mycket ljud så jag hade nog inte orkar stå där bland allt oväsen länge. Skönt att mamma och pappa redan är där längre fram så att de kan ta bilder. Jag vill inte så jämte högtalarna precis. Harry tar min kamera och knäpper lite bilder på oss som står och hejar på Louis, sen tar Liam kameran och knäpper lite bilder på mig och Harry. Sen tar jag kameran från Liam och börjar fotografera Louis som jag ser kommer mot oss tillsammans med mamma och pappa som håller i skylten. ”Grattis Lou!” utropar jag och springer fram för att ge honom en bamsekram. ”Tack syrran”. Som tur var ryckte Harry från mig min kamera och fotograferade detta ögonblicket.

Jag backar lite försiktigt för att låta de andra gratta honom. Snart får vi syn på Eleanor som kommer hitåt. ”Grattis!” säger hon till Louis och ger honom en puss. Sedan beger vi oss alla hem mot vårat hus för att invänta alla gästerna.

Efter ett par timmar, när de flesta släktingarna varit här för att gratta Louis är det bara några kvar. Rättare sagt, så är det våra kompisar som är kvar. Louis har inte öppnat några presenter än, men tog precis upp det lilla nätta, bekanta paketet och öppnade det. Jag sätter mig på stolen jämte honom medan han skådar det lilla armbandet och spricker upp i ett leende. Han tittar på mig med varma ögon innan han skådar graveringen lite nogrannare. ”Jag älskar dig Louis – Lizzie” läser han innan han tittar upp mig igen. Jag tar armbandet ur hand grepp och sätter det kring hans handled. Sedan drar han in mig i en lång kram. ”Jag älskar dig med Lizzie”.

---

Kapitel 16! Förlåt för dålig update ännu en gång. Nu har skolan börjat dessutom. Har mycket att göra.

Vad tycker ni om kapitlet?

Så fort jag stängt dörren springer jag upp till rummet igen. Jag har redan planerat alla kläder inför imorgon så nu är det dags att hänga fram det inför imorgon. Jag har köpt en fin (dock inte för fin) ljusrosa klänning där kjolen faller i ett jättefint tunt svall. Till det har jag ett par ett par vita nätta sandaler. Håret hade jag tänkt sätta upp i en sned fiskbensfläta och sminket skulle vara så naturligt som bara möjligt.

Medan jag tar ut sandalerna för att ställa dom framför spegeln knackar det på sovrumsdörren. Strax därefter kikar mamma in.

”Är det dina skolavslutningskläder?” är det första som for ur henne och jag nickar till svar när hon ställer sig jämte mig.

”Du kommer bli jättevacker” säger hon sen med ett stort leende och pussar mig på pannan. ”Egentligen så kom jag upp hit för att säga till dig att maten är klar”.

När middagen var över och klockan slagit 23 känner jag hur ögonlocken blir jättetunga. Jag byter snabbt om till pyjamas och lägger mig i sängen och somnar.

Plötsligt ljuder det där hemska alarmet i hela rummet. Blir lika rädd varje gång. Nu är jag i alla fall vaken. Klarvaken. Klockan är halv 7, alltså har jag två timmar att göra mig iordning. Innan jag går ner för att äta hoppar jag in i en lång varm dusch.

Jag skulle precis avsluta den 40 minuter långa duschen när jag hör att min telefon ringer. Det var inte bara vilket signal som helst, utan den som Harry hade ställt in på sin kontakt. Good Lovin’ heter låten. ”I got the fever, yeah, and you got the cure (got the cure!), hey come on and say yeah, yeah, yeah, yeah, yeah…….”.

Snabbt som blixten är jag ute ur duschen och inne i mitt rum med en handduk om min våta kropp.

”God morgon!” svarar jag när jag tryckt på den gröna luren.

”God morgon på dig med!” svarar han med en sömnig ton.

”Trött?” frågar jag efter att ha hört en tyst gäspning som ändå lät tillräckligt högt för att jag skulle höra den.

”En aning kanske” skrattar han tillbaka. ”I alla fall, jag ringer bara för att fråga vilken tid det var vi skulle mötas. Niall smsade nyss och undrade om vi hade lust att möta upp honom och Liam. Han skulle kolla med Zayn också”.

”Halv 9 tror jag det var. Självklart kan vi möta upp dom med. Skicka ett sms sen när du vet var vi ska möta dom bara.  Jag ska bara kolla med Louis hur det blir med honom. Jag tror inte han kan hänga på eftersom de ska mötas inför utspringet., häng kvar lite bara” säger jag medan jag går ut i hallen och bort till Louis dörr och knackar lätt. ”Louis? Går du med oss till skolan eller ska du vara i skolan senare?”. ”Senare” svarar han kort. Det märktes tydligt att jag råkat väcka honom. ”Okej, förlåt att jag väckte dig! Ses sen!”.

”Han går inte med oss” säger jag till Harry på vägen tillbaka till mitt rum.

”Haha okej. Men ja, jag sms:ar sen när jag hört från Niall. Puss!”

”Puss” säger jag innan jag trycker på den röda luren. Först nu märker jag den stora vattenpölen på golvet. Jag hann inte sätta upp håret i en handduk innan.

Efter att ha satt upp håret i en handduk, smörjt in mig själv med lite bodybutter och tagit parfym går jag ner i morgonrock för att äta lite frukost. Ingen annan är vaken än så jag äter i min ensamhet.

När jag äntligen fått i mig en sega mackan efter ca 20 minuters ätande (jag har aldrig tyckt om att äta på morgonen) är det dags att göra mig iordning.

Jag tittar mig i helfigursspegeln och nickar belåtet. Jag såg faktiskt bra ut. Om man får säga så om sig själv. Det hade tagit mig ca 40 minuter att göra mig iordning, och nu kommer Harry om 10 minuter. Sedan skulle vi möta Niall, Zayn, Perrie, Danielle och Liam på den lilla omvägen till skolan. Jag tar fram min lilla vita väska och lägger ner mobilen där i. På vägen ut från rummet plockar jag med mig kameran. Mamma ska få ta en bild på mig och Harry innan vi går och sen vill jag ta kort på alla oss i vårt lilla kompisgäng. Jag kommer ner lagom för att se alla andra äta frukost.

”Vad vacker du är humlan!” utbrister pappa och kommer fram för att ge mig en kram. Mamma gjorde likadant hon med. Den bekanta ringklockan höll på att avbryta men pappa öppnar så mamma kramar om mig ännu hårdare innan hon tar kameran från mitt grepp. ”Hej Harry! Vad stilig du är” utropar mamma samtidigt som jag vänder mig om. Där står Harry med hakan i golvet. Jag kan inte annat än att hålla med mamma. Han var verkligen stilig i sin kostym. ”Du är verkligen stilig Harry” säger jag efter mamma. Han harklar sig lite generat. ”Förlåt. Tackar, men men jag måste säga att du Lizzie är jättevacker”. Jag skuttar bort till honom i dörröppningen och kramar om honom och ger honom en lätt puss.

*klick*. Jag kan inte låta bli att skratta lite när jag inser vad det var som gjorde ifrån sig det klickande ljudet. Det var mamma med kameran. ”Ställ er jämte varandra nu så får jag ta en fin bild på er”. *klick*.

Efter ganska många bilder (mamma håller alltid inne knappen så att kameran inte missar ett ögonblick) tar jag kameran ur mammas grepp och pussar både mamma och pappa hejdå och går sedan ut genom ytterdörren med Harrys arm om min midja. 5 minuter senare ser vi 3 uppklädda killar och två otroligt fina tjejer borta vid bänken där vi alltid mötte upp de andra. Zayn som är klädd i grå kostym håller handen runt Perries midja som omslöts av en vit långtunika. Niall är klädd i grå tröja till vita byxor, Liam, klädd i vit skjorta, svart väst och svarta byxor håller hand med Danielle som bär en otroligt fin svart klänning. Alla är riktigt stiliga. Jag höjer kameran på vägen till dom och knäpper av en bild. Sekunden fotot togs hade alla gjort de roligaste minerna de kunde komma på. Det är mina vänner det.

---

Femtonde kapitlet uppe!

Detta är sista kapitlet på ett tag (iallafall en vecka eller så) då skolan börjar på tisdag och jag har massa inplanerat innan dess. Ni får gärna komma med mycket respons på de senaste kapitlena så att jag vet vad som är bra och inte! Dessutom vore du suuuperschysst om du tipsar om novellen till andra. :)

Väl hemma hos mig visar jag snabbt Louis present för mamma och pappa. De båda nickade gillande. ”Louis kommer älska det gumman” säger mamma och ler mot mig. När hon inte slutar le kan jag inte låta bli att fråga, ”varför ler du sådär mot mig?”. Det såg seriöst lite konstigt ut när hon log sådär superglatt åt mig. Det enda hon gjorde var att nicka mot min hand, utan att sluta le. ”Åh” mumlar jag sen när jag såg vad det var hon log åt. ”Jag fick den av Harry” säger jag med ett leende som troligen strålade så lycklig han gjorde mig. Min blick vandrade från ringen till Harry som nu tog ett steg närmre mig och lade sin hand om min midja. ”Den är jättevacker Harry” säger mamma till honom. Jag bara smälter när jag hör hans svar. ”Bara det vackraste åt min tjej”. Jag känner hur hans läppar kommer närmre mitt ansikte och innan jag vet ordet av planterar han en kyss på min kind.

”Berätta nu! Du vet hur förväntansfull och glad jag blir när det är en överraskning på gång” skrattar jag samtidigt som jag slänger mig ner i sängen när vi sprungit upp till mitt rum. Fortfarande fylld av glädje över den lilla ”scenen” nere i köket där mitt hjärta smälte en aning.

”Okej..” börjar han samtidigt som även han skrattar och sätter sig i min säng han med.

”Eftersom att dina föräldrar inte ska vara hemma på ett tag nu när sommarlovet börjar, så tänkte jag typ att vi kunde åka ut till min familjs stuga i några nätter. Båda dina föräldrar vet om det, liksom min mamma. De alla tycker det är en rolig idé för oss”. ”Det kan jag verkligen hålla med om” svarar jag och kryper närmre honom. Nu låg vi båda i min säng åt olika håll med huvudena som möttes i mitten. Med en snabb kyss svarar han sedan, ”det var precis vad jag hoppades att du skulle tycka”. Med det sagt lade vi oss jämte varandra och bara var. Med mitt huvud på hans bröstkorg låg vi där och snackade ett tag tills ögonlocken stängdes helt och vi båda bara somnade.

Ingen av oss hade märkt att vi somnat förrän vi vaknade igen. Bästa tuppluren ever kändes det som, jag tror man sover mycket bättre jämte ens kärlek faktiskt.

”Vill du stanna över natten eller ska vi ses imorgon innan skolavslutningen?”. Lizzie sitter nu i skräddarställning jämte mig på sängen. ”Helst vill jag inte att du stannar” flinar hon sen.

”Va?” utbrister jag men kom på mig själv med att vara alldeles för trött för att höra sarkasmen i det hon nyss sagt.

”Alltså jo, jag vill, men ändå inte” skrattar hon sen. ”Jag vill göra mig fin och överraska dig till skolavslutningen”.

”Det låter vettigt” säger jag sen, betydligt piggare. ”Eller så kan jag bara gå nu om du nu inte vill ha mig här” säger jag med väldigt mycket sarkasm och reser mig upp och försöker hålla ett pokerface.

”Harry!” skrattar hon och snart står hon bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och ger henne en lång kram. ”Jag vill ju se så bra ut som möjligt imorgon. För din skull” tillägger hon sen.

”Det ser jag fram emot” Ler jag. ”Vi ses imorgon bitti, säg, klockan halv 9? Blir det bra?”

”Perfekt”  svarar hon med en kyss innan hon följer med mig ner och säger hejdå.

Mitt ansikte bara lyser när jag går hem sen. Dagen har varit riktigt lyckad. Det värmer att veta att det jag gjorde för henne idag uppskattas. Kan knappt bärga mig för att se hennes skolavslutningskläder. Hon är så otroligt vacker utan att ens försöka, undra hur vacker hon blir när hon anstränger sig.

---

Förlåt för jättedålig uppdatering av novellen den senaste veckan.

Har somsagt mycket att göra innan skolan och sen vill jag skriva mer i förväg dessutom eftersom jag inte kommer hinna sen när skolan börjat.

Äntligen, den ”speciella” signalen ringde ut ettorna för dagen. Även om man var mitt uppe i en lektion, fick man gå. Jag samlar ihop SO böckerna innan jag reser mig upp från skolbänken. Lizzie står där framme vid tavlan och skriver snabbt ner de sista anteckningarna. Jag går fram till henne utan att hon märker något.

”Redo?” frågar jag och hon hoppar till av den plötsliga rösten.

”Du skrämde mig” skrattar hon. ”Ja, jag är redo” säger hon sen med ett stort leende som får ögonen att glittra.

Väl på väg längs med korridoren stöter vi ihop med Eleanor och Louis som är på väg mot deras lektion.

”Är det nu ni ska iväg på den där överraskningen?” Frågar hon med en blinkning och jag bara nickar samtidigt som Lizzie pratar. ”Ja, jag kan inte bärga mig längre, jag har väntat på det här länge nog” skrattar hon.

”Haha, kan jag nog förstå. Ha det så kul ni två!” svarar hon snabbt medan Louis drar iväg med henne.

 Väl ute ur byggnaden stannar jag Lizzie som förvånat tittar på mig. Sedan tar jag fram en ögonbindel ur jackfickan. ”Det blir väl ingen överraskning om du inte har ögonbindel”. Hon bara tittar på ögonbindeln först men sen nickar hon. ”Jag litar på dig Styles”. Jag skrattar åt hennes reaktion. ”Klart du kan lita på mig hjärtat” säger jag, kysser henne lätt på munnen och flätar samman hennes vänstra hand med min vänstra, och lägger min högra hand kring hennes midja. Sedan börjar vi i lagom takt gå iväg från skolan, till min överraskning.

”Jag har verkligen ingen aning vad jag ska förvänta mig om den här överraskningen, med tanke på din överraskning igår kväll”.

”Igår kväll var det för att pigga upp dig, idag är det för oss” svarar jag med betoning på oss.

Vi går i säkert 15 minuter innan han stoppar mig.

”Vänta här”, säger han.

När han väl kommer tillbaka för han mig vidare.  Jag hör vatten slå mot stenar så jag förmodar att vi är vid sjön eller något. Plötsligt känner jag hans händer vid mitt hår, och nästa sekund blickar jag ut över sjön. Framför mig ligger en liten roddbåt, fullastad med massa picknicksaker som filtar, matkorg. T.o.m en pizzakartong låg på bänken.

”Jag tänkte att vi skulle åka ut lite”, säger Harry när jag tittat ut över det som syns framför mig.

”Låter fint”, svarar jag medan han hjälper mig i båten.

När vi båda sitter i båten sätter Harry igång motorn. Trots att det var en liten roddbåt hade han fått tag på en liten elmotor att sätta fast vid rodret.

Vi var ganska snabbt ute mitt på sjön, vattnet skvätte lätt runt oss men jag har alltid gillat det.

Jag blir överlycklig när jag märker vart vi är påväg. Båten åker rätt snabbt mot den lilla övergivna ön som ligger lite längre bort än vid mitten av sjön. Genast dyker massa minnen upp i huvudet. Vi brukade åka hit ut, Louis, jag och Harry. Louis har sen väldigt länge kunnat köra små båtar, så vi har liksom fått åka ut till den här ön väldigt mycket. Dock har den blivit ännu mer övervuxen nu, och eftersom folk väldigt sällan åker dit är det ingen som bryr sig om att snygga till den.

Harry måste ha sett mitt leende när han släppt blicken utåt vattnet för han log tillbaka och visade de där underbara smilgroparna.

5 minuter senare lade vi båten intill ö-kanten och knyter fast repet i närmsta träd. Vi tar våran packning och beger oss inåt ön med Harry i täten. För att vara väldigt igenvuxet så hittade Harry väldigt bra bland alla träd och vildvuxna buskar, men han höll mig i handen i handen och leder mig framåt, vilket var tur det för för mig var allt en stor grön labyrint.

Vi kommer fram till en välbekant glänta. Det var gläntan där vi spenderat alla våra campingturer på ön, den var lätt att känna igen. Kanske inte så konstigt eftersom vi ristat in våra initialer på ett träd när vi var 11.

”Wow” var det enda jag kunde få ur munnen när jag gick fram och betraktade initialerna på trädet.

”Jag vet” svarar Harry medan han lägger ut filten. Konstigt nog var denna gläntan inte fullt lika vildvuxen som resten av ön.

Jag går och sätter mig på filten som Harry lagt ut. Sedan lägger jag mig ner och kollar upp mot himlen. Plötsligt känner jag hur Harry följer mitt exempel. ”Kommer du ihåg hur du, jag och Louis åkte ut hit och campade och hur vi tittade på stjärnorna innan vi somnade?”. Jag blev faktiskt chockad över hans plötsliga flashback. ”Jag kommer ihåg det som om det vore igår” svarar jag och vänder huvudet mot honom. Till min överraskning låg han redan och tittade på mig. ”Vad sägs om att äta den där pizzan som håller på att kallna?” utbrister han strax därefter samtidigt som han sätter sig upp snabbt.

Efter ett par timmar med snack om alla möjliga barndomsminnen här ifrån, efterrätt och allmänt mycket skratt låg vi där på filten och bara tittade upp mot den välbekanta himlen medan en lugn och behaglig tystnad spred sig.

”Lizzie?” börjar Harry plötsligt. Jag sätter mig upp och tittar på honom. ”Ja?”

---

Kapitel 11 uppe! Tycks?

Ber så hemskt mycket om ursäkt för att kapitlena inte kommit upp oftare. Men känner mig lite stressad då nya idéer kommer upp så min storyline blir lite...ur balans?

Tack för alla kommentarer!

”Hur gick det?” Frågade han utan att ens släppa mig ur sin famn.

Jag drog mig försiktigt ur hans grepp.

”Riktigt bra. Jag mår mycket bättre nu.” Efter att ha hört dom orden log han mot mig. ”Jag berättar sen” fortsätter jag.

”När du vill” svarar han utan att sluta le. ”Är du hungrig? Mamma har lagat middag”

Jag hade inte tänkt på mat förrän han frågade. Och just då Harrys mamma, Anne kom ut för att säga hej och krama om mig kurrade min mage.

Hon tittar på Harry när hon släppt mig ur sin kram och utbrister, i något retlig ton ”men älskling då, har du inte bjudit henne till middagsbordet, hennes mage kurrar ju!”

”Vi skulle precis gå till köket mamma” säger han med röda kinder.

Jag kunde inte låta bli att skratta när vi gick till köket tillsammans. De var så roliga här.

Eftersom jag känt Harry sen jag var liten kan jag deras hus upp och ner, det är som mitt andra hem.

”Slå dig ner” säger Harry och gör en gest mot kökssoffan för 2 personer.

När vi njutit av den goda maten Anne lagat åt oss ställde jag och Harry undan disken och smet upp på hans rum. Harrys rum är stort, det utgör ungefär en tredjedel av våningsplanet och han har till och med en egen balkong. Det är målat i helt vitt vilket får det att se ännu större ut. Jag blir nästan lika överväldigad varje gång jag kommer in i hans rum. Jag vet inte varför. Kanske för att vi delar så många minnen från detta rummet. Jag vet inte…

”Har du redan bäddat?” frågar Lizzie när vi kommer in på rummet.

”Ja, jag tänkte att det blev smidigare så ifall vi inte orkar fixa det sen”.

”Smart tänkt” skrattar hon och jag skrattar med henne så söt som hon är.

”Jag har en idé, häng med här” säger jag och tar hennes hand. Vi går ut på balkongen, jag släpper hennes hand och klättrar över staketet och klättrar ner på planket som håller upp balkongen. Ärligt så har jag redan en plan för kvällen. Jag vill skringra hennes tankar från idag och få henne att må bättre.

”Vad gör du? Frågar hon häpet.

”Klättra ner du också” svarar jag och håller ut armarna som om jag vill att hon ska hoppa.

”Aldrig att jag hoppar iallafall” skrattar hon medan hon tar sig över staketet och sakta klättrar ner hon också.

Jag tar hennes hand igen och leder henne runt hörnet till den delen av trädgården där ingen kan se oss. Inte ens grannarna. Häckarna växer tätt kring gränserna här, och garaget har knappast några fönster.

Jag stannar och tittar på Lizzies reaktion. Den är precis som jag vill att den ska vara. Överraskad, glad, speciell.

”Åh” utbrister hon innan hon tittar på mig med glädjetårar.

Framför oss ligger en utlagd filt full med röda rosenblad på, ett ljus, en korg och en bukett med rosa rosor.

Hon tar min lediga hand med sin lediga hand och kramar om båda mina händer hårt samtidigt som hon tittar på mig med ett glädjefyllt leende. Sedan går hon ett steg närmre, ställer sig på tå och kysser mig. Länge.

Ögonblicket kan inte bli mer perfekt än såhär.

Jag drar mitt huvud sakta bakåt med ett leende på läpparna och kramar om henne hårt. Sedan flätar vi samman våra händer igen och börjar gå mot filten. Jag räcker henne buketten med rosor innan jag tänder ljuset.

”Jag älskar ju rosa rosor!” Utbrister jag i ren lycka.

”Jag vet” säger han med ett stort leende på läpparna innan han kryper närmre mig.

”Jag kan inte fatta att du gör det här för mig” säger jag när jag tar emot rosorna. Jag är helt överväldigad, jag kan inte förklara hur lycklig jag är just nu.

”Allt för dig, min prinsessa” säger han sen och kysser mig länge. Åh vad jag älskar honom.

Medan tiden går och vi snackar om allt möjligt tar han fram en tallrik ur picknickkorgen som finns på filten. På tallriken ligger en massa jordgubbar doppade i choklad. Hur romantisk får man vara?!

”Jag tänkte att vi kanske kunde dela på dom här medan vi pratar lite” säger han medan han tar upp en jordgubbe och för den mot min mun.

Jag tar leende emot den med ett gap. Åh vad gott det är!

”Du vet verkligen hur man ska få upp mitt humör”.

”Det var det jag hoppades på att göra. Så vill du berätta lite om hur det gick där hemma?”

Även om jag mått superdåligt hela dagen p.g.a vad som hänt så var det inte jobbigt att prata om det nu. Jag vet ju att allt kommer bli bättre.

”Jo, det gick jättebra i alla fall” börjar jag. ”Mamma och pappa har tydligen haft lite problem i flera månader, men de har försökt att fixa dom”.

”Det är ju bra, eller?”

”Ja, det tycker jag verkligen. Men tydligen så funkade det inte ändå så de ska åka till Cardiff på fredag kväll för att gå igenom skilsmässa. Tråkigt, men sant. Jag är glad om de är glada över att problemen går över”.

”Tur att de åker på fredag kväll eftersom Louis tar studenten”.

”Det var det som var tanken. De kan ju liksom inte hoppa över hans stora dag”.

Ännu någon timma gick medan vi snackade om allt möjligt.

Det blev mörkare och mörkare. Vilket betyder att klockan blev mycket med tanke på att det är sommar och det brukar bli mörkt sent då. Det blev dessutom kallare och kallare vindpustar och jag kunde inte låta bli att rysa till lite.

”Här” säger Harry och klappar på platsen jämte sig. Medan jag flyttar mig från att ha suttit framför honom till att sitta jämte honom tar han fram en filt och virar den runt oss.

”Snart är det väl dags att gå in, men innan vi går in vill jag bara säga en sak” börjar han.

Jag tittar in i hans gröna ögon med ett leende på mina läppar.

”Vadå?” Frågar jag.

”Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det… Äh, nu säger jag det bara” säger han och jag kan inte låta bli att skratta lite åt hans envisa beslutsamhet.

”Jag är så lycklig att ha dig som flickvän. Jag har gillat dig så länge jag kan minnas Lizzie. Det gör mig tokig hur kär jag är i dig. Att vakna upp och veta att du är min och jag är din. Jag är världens lyckligaste kille! Jag älskar dig!”

Jag kunde inte hålla tillbaka glädjetårarna nu. Ingen hade någonsin sagt så till mig. Åh vad han gör mig lycklig!

”Jag älskar dig också Harry. Jag älskar dig mer än någon här på jorden. Jag har älskat dig så länge jag kan minnas, och jag skulle inte kunna drömma om något bättre än det här”.

Jag hann knappt avsluta meningen innan han tar sina händer kring mitt ansikte och kysser mig med ett stort leende. Jag sätter armarna kring nacken på honom och innan jag vet ordet av trillar vi ner så att vi hamnar på rygg. Eller rättare sagt att Harry hamnar på rygg och jag på honom. Jag kan känna hans hjärtslag där jag ligger med huvudet på hans bröstkorg. Jag kan också känna hans parfym som luktar så gott.

Det dröjer inte länge förrän jag somnar. Och jag tror Harry somnade också.

---

Kapitel 9 uppe! Jag tycker om detta, lite sådär drömmande/sagolikt.

Förlåt för hemsk uppdatering! En vecka sedan förra gången. Men jag har somsagt varit hemskt förkyld så jag har inte orkat. Dock mår jag nu mycket bättre! Kommentera mycket så att jag blir inspirerad att skriva mer. Har lite idétorka för framtiden tyvärr.

Har somsagt skrivit innan att jag inte vet hur saker och ting relaterat till skilsmässor fungerar på riktigt. Jag skriver ur fantasin. Så att ni tänker på det innan ni kanske tänker skriva hur brutalt oäkta det kanske verkar. Det är ju en fantasistory/fanfic, då är det ju meningen att det ska vara lite så med. + att fantasin verkligen syns i de "gulligulliga" scenerna :) 

Eftersom Lizzie såg ut som hon gjorde grabbade jag tag om telefonen med ett ryck, tryckte på svara och nästan skrek:

”VAD?!”

”Louis?” Svarar mamma i telefonen. ”Är det du Louis?”

”Nej, det är jultomten, vem tror du att det är?” Skriker jag rent hysteriskt.

Lizzie har redan börjat gråta och hänger på Harry i ren förtvivlan.

Jag tecknade åt Harry att gå någon annanstans med henne, hon skulle inte behöva höra det här.

Medans de går hör jag mamma harkla sig i andra sidan luren.

”Jag är ledsen för det ni fick höra imorse”. Börjar hon.

”Wow, att be om ursäkt ändrar ju verkligen tankarna just nu”, mumlar jag.

”Låt mig bara förklara”, säger hon i ren förtvivlan.

”Vad finns det att förklara?!” Skriker jag tillbaka.

”Ta det lugnt och skrik inte i mitt..” Börjar hon men blir genast avbruten.

”Jag får skrika hur mycket jag vill! Både jag och Lizzie vaknade upp i ren skräck imorse. Vi fick höra hur ni skrek på varandra, slängde saker i golvet…” Fortsätter jag.

”Jag vet, och jag är hemskt ledsen. Jag ville inte att ni skulle få reda på det så här. Men jag och er pappa har haft det ganska spänt den senaste tiden, och imorse rann bägaren över”.

”Vi märkte det”, mumlar jag.

”Kan ni bara komma hem? Vi skulle vilja prata lite med er”.

Jag tänkte lite, det kan väl inte bli värre om vi går hem och lyssnar på vad mer de har att säga?

”Lizzie?” Ropar jag och går ut till köket där de andra satt sig. ”Mamma undrar om vi kan komma hem och låta dom förklara och berätta för oss?”

”Jag är inte redo”, snyftar hon fram. Gud vad jag hatar att se henne sådär. Som storebror vill man ju skydda sin lillasyster.

”Kommer du någonsin bli redo att höra vad vi tror vi kommer få höra? Det kan väl inte bli värre än vad det är?”

”Visst”, suckar hon.

”Vi kommer mamma”, säger jag tyst i luren innan jag lägger på.

Jag kramar om Eleanor innan vi alla går till hallen för att vi ska gå.

”Hejdå”, säger Eleanor. ”Allt kommer ordna sig ska ni se”.

Sedan stänger hon ytterdörren och vi går därifrån.

Eftersom Harry bor rakt över gatan från oss går han med oss hem. Hela vägen håller han om Lizzies hand för att visa sitt stöd. Han är verkligen jättegullig mot henne.

Promenaden hem är ganska tyst tills vi kommer fram till vårt hus.

”Kom över sen när ni är klara”, säger Harry till Lizzie med en kram innan han kysser henne ömt på läpparna. Sedan kommer han fram till mig och ger mig en kram också.

”Vi ses”, säger jag innan jag och Lizzie tittar på varandra och sakta går upp för trappan.

Harry bara står och tittar efter oss.

Jag öppnar dörren till vårt knäpptysta hus.

”Vi är hemma!” Ropar jag med förtvivlan och känner hur alla känslorna börjar bubbla. Jag ville bara springa till Harrys säkra famn och inte vara här just nu.

”Vi är inne i vardagsrummet”. Ropar pappa till svar.

Vi tar av oss ytterkläderna och går in till vardagsrummet där mamma och pappa sitter tyst i varsin fåtölj. De nickar åt oss att sätta oss i soffan.

”Som er mamma sa på telefon så har jag och hon haft lite problem det senaste..” börjar han när vi satt oss ner. Jag tar tag i Louis hand så hårt att jag nästan kände hur hans fingrar vitnade.

”No shit?” Hör jag Louis mumla jämte mig.

”Det har faktiskt hållit på i flera månader”, fortsätter mamma. ”Men vi har gjort allt vi kan för att fixa det och nu funkar det helt enkelt inte”.

”Vi har bestämt oss för att ta ut skilsmässa”. Fortsätter pappa, inte lika känsligt den här gången.

Tårarna börjar sakta rinna nerför kinderna på mig nu. Det här har jag aldrig viljat.

”Nu till något som ni måste svara helt ärligt på”, säger mamma plötsligt. Vi båda tittar på henne innan hon fortsätter.

”Behöver ni tid för er själva att tänka på det här?”

”Tänka på det hur?” Frågar Louis och jag håller med honom med en min som frågetecken.

”Jo vi tänkte att, om jag och pappa åker till Cardiff i några veckor för att gå igenom skilsmässan, om ni vill stanna här hemma själva och reda ut tankarna? Så får alla utrymme att smälta det som hänt”.

Jag blev faktiskt ganska chockad för att vara ärlig. Jag behöver verkligen tid till att smälta allt som plötsligt hänt, så ja, detta ett riktigt bra alternativ.

”Det låter faktiskt väldigt bra”, säger jag plötsligt och till min lättnad höll Lou med mig.

”Det var det vi tyckte också”. Med tanke på att ni är gymnasieelever nu är ni tillräckligt gamla för att bo själva ett tag och dessutom är det ju sommarlov på fredag, tillägger pappa.

Det hade jag faktiskt glömt lite med allt som hänt. Louis tar studenten på fredag! Och vad skönt med sommarlov. All tid i världen med Harry, underbart!

”Då säger vi så antar jag”, säger mamma för att avbryta mina tankar.

”När åker ni förresten?” Frågar Louis. ”Eftersom jag tar studenten på fredag”.

”Vi tänker inte missa din student, oroa dig inte över det älskling. Vi åker på fredag kväll”.

Det var precis lagom. Ärligt talat så hade jag blivit jättesur om de skippade Louis student.

”Om vi är klara med detta så går jag och packar inför min övernattning med Harry”, säger jag, reser mig upp och springer upp till mitt rum. Det ska bli så skönt att sova hos honom. Han gör mig så lycklig.

Jag packar med mig det jag behöver och går sen ner till mamma och pappa igen.

Den här gången med väldigt lugna andetag. De skulle fixa det här på ett bra sätt, det bara visste jag. Även om det var en skilsmässa.

”Godnatt älskling”, säger mamma med ett leende och jag besvarar hennes kram.

”Godnatt Humlan”, säger pappa också och kramar om mig. Jag älskar när han kallar mig humlan. Han har gjort det sen jag var liten. Det bevisade att allt skulle bli bra.

Jag ler mot dom innan jag sticker ut till hallen, hämtar min väska, drar på mig skorna och jackan. Sen öppnar jag dörren och går ut i fria luften. Det här känns förvånansvärt bra. Jag går över gatan och hinner knappt ringa på dörrklockan innan Harry öppnar och omfamnar mig snabbt med en varm kram och en kyss. Ohja, detta blir bra.

---

Åttonde kapitlet uppe!

Detta är somsagt tidsinställt eftersom jag är på semester. Jag är tillbaka på söndag, förmodligen med lite nya idéer till kommande kapitel. Vi får se när nästa kapitel dyker upp!

 

Ge bra kritik, och långa kreativa kommentarer tills jag kommer tillbaka. Så att jag blir glad♥

 

 

Allt eftersom hade stämningen blivit bättre, som tur var, och vi hade snackat om allt möjligt precis som alltid. Men klockan slog halv 9 och vi insåg nu att skolan började om en halvtimme. Med andra ord, dags att resa sig ur den sköna soffan, bort från Harrys famn och gå till skolan.

Vi samlade ihop våra saker och gick.

”Har du planerat din lilla överraskning än?” Frågade jag Harry nyfiket.

Han tittar ner på mig och ler med sitt fina leende som fick mig att smälta.

”Ja, allt är fixat”, säger han stolt.

”Ledtråd?”

”Nepp”, säger han glatt, och i nästa sekund svingar han runt mig i luften. När han sätter ner mig igen tillägger han ”du får se imorgon älskling” och ger mig en puss.

Dagen hade inte börjat bra, men som den såg ut nu kunde den faktiskt bli bra. Och jag har Harry att tacka för det.

”Vad för överraskning?” Frågar Louis nyfiket och Eleanor slår till honom lätt på axeln.

”Det kan han ju inte säga dummer!” Utbrister hon i ett skratt.

”Eftersom jag och Harry inte ska med på ettornas skolresa har han planerat något på eftermiddagen, och han har det som överraskning för mig”, säger jag till min brorsa.

Vi kommer fram till skolan och lektionerna börjar.

Efter skolan.

Louis, tillsammans med Eleanor väntade på mig och Harry efter sista lektionen. Vilket kändes riktigt skönt för jag var inte redo att gå hem själv än.

Harry höll min hand i sin som sa att jag var säker hos honom.

”Jag vill verkligen inte gå hem”, suckar jag.

”Inte jag heller”, säger Louis snabbt.

”Ni kan hänga med mig”, allihopa, fortsätter Eleanor. ”Vi kan göra lite mellanmål tillsammans och hitta på något”.

”Låter jättebra”, säger Louis. ”Men säkert att du vill?”

”Självklart! Min älskling och hans lillasyster mår inte bra och jag vore bara glad ifall jag kunde hjälpa er”.

”Tack”, utbrister jag med några glädjetårar. Harry märkte att jag ville ge henne en kram, så han släppte ofrivilligt sitt grepp om min hand och lät mig omfamna henne. Sedan drog han mig tillbaka, gav mig en puss på kinden och flätade samman våra händer igen.

 Eleanor bor i den äldre delen av staden, med äldre hus och fina gårdar. Det är riktigt vackert här.

Hon låser upp dörren till deras magnifika hus och vi kliver in.

”Här kan ni hänga av era jackor och där kan ni ställa skorna”, säger hon medan hon går runt och tänder lite lampor. Förutom det stora fönstret jämte dörren släpptes inte mycket ljus in i hallen.

Hon visar oss sedan in i det väldigt moderna köket och alla förutom Eleanor sätter sig vid köksbordet.

”Vad vill ni hitta på att äta?” Frågor hon medan hon öppnar lite skåp för att visa vad som finns.

Louis reser sig upp och går fram och omfamnar henne bakifrån. Han viskar något i hennes öra och hon nickar till svar på det han nyss sagt.

”Jag och Eleanor tänker göra ett överraskningsmellanmål”, säger Louis med överdrivet gammaldags tal (ni vet såna där engelska butler som pratar?) när han släppt sin omfamning om Eleanor. Sedan fortsätter han med samma ton: ”ni kan väl gå in i sällskapsrummet och hitta på något så länge” och gör en gest mot rummet runt hörnet.

”Som ni vill Mr. Tomlinson”, utbrister jag med en något flummig honnör.

Jag drar med mig Lizzie in i sällskapsrummet som Louis så fin uttryckt det. Det var riktigt fint inrett, modernt, precis som i köket.

Det fina med huset var att insidan var totala motsatsen mot utsidan. Utsidan var gammaldags och insidan toppmodern.

Jag sätter mig ner i soffan och drar ner Lizzie i mitt knä.

”Hur hade du tänkt göra inatt?” Frågar jag tyst medan jag tittar in i hennes isblåa ögon.

”Jag hade faktiskt tänkt kolla om jag fick sova över hos dig”, svarar hon med en hoppfull min.

”Det kan vi nog ordna”, svarar jag med ett leende som förhoppningsvis fick upp humöret igen. ”Men du kan inte ignorera dina föräldrar för alltid, tillägger jag sen”.

”Det vet jag, jag är bara inte redo än. Och tack förresten”, tillägger hon med ett leende.

Medan vi satt och snackade om lite allt möjligt sprider sig en doft av pannkaka i huset. Sekunden där efter dyker paret upp med två tallrikar var i handen.

”Vi ska bara hämta bestick också”, sa Eleanor och drog med sig Louis ut i köket igen.

Vi betraktade maten på tallrikarna, och det var inte bara pannkakor, utan crepes, med jordgubbar och smält mjölkchoklad. Wow, dessa två kunde verkligen laga mellanmål!

De kom snart tillbaka med både bestick och dricka.

”Wow, ni två har verkligen gjort er besväret att göra detta!” Utbrast Lizzie.

”Äsch, vi brukar göra det här tillsammans jag och Louis, och vi ville bjuda er på det en gång”, svarade Eleanor.

Mellanmålet flyter på och när tallrikarna var tomma och vi hade tagit med oss disken ut till köket märkte jag hur Lizzie inte var med oss.

Jag gick ut till vardagsrummet och där satt hon, med ansiktet en aning blekare än vanligt. Hon tittade ner mot sin mobilskärm, som om den skrämde livet hur henne eller något. Hon tittade upp när hon hörde att jag kom. Tårarna började samlas i hennes ögon när hon tecknade åt mig att sätta mig jämte henne. Jag tittade på skärmen och skrek sedan.

”Louis!”

Sekunden därefter kom både Louis och Eleanor springandes. Han fick syn på Lizzie och tittade sedan på mig. Jag nickade mot skärmen och han kom för att se.

På skärmen stod det deras hem-nummer.

---

Sjunde kapitlet uppe!

Jag vill verkligen inte tjata på er. Men det är jättefå som kommenterar. Jag ser ju statistiken (som inte är överdrivet hög men ändå). Jag skriver för er, så jag vore jätteglad ifall ni kommenterar.

Och kom ihåg att ni inte behöver vara anonyma. Jag kollar liksom inte upp er som kommenterar haha. Det är ju jag som ber er att ge kritik. :)

Jag ska försöka uppdatera oftare, åtminstone varannan dag. Men tänk på att jag har sommarlov..

Och när jag menar respons, så menar jag på kapitlet, inte hur uppdateringen ser ut hehe. För jag vet redan att den är ganska låg. Men somsagt, jag har sommarlov which means sol, utomhus, bad och inte lika mycket dator :)

Andra anledningen till att jag inte uppdaterar så ofta är att det ska bli mer spännande, dessutom vill jag gärna ligga några kapitel före i storyn innan jag publicerar dom, så att jag slipper skriva bara sådär snabbt och slarvigt för att ni ska få något att läsa.

Tänk på det sötnosar.

Dessutom undrar jag om jag ska ha en frågestund? Ifall nu undrar något kring bloggen/novellen eller ja..?

Kanske publicerar något inlägg imorgon eller i helgen där ni får fråga på! Puss ♥

Femte kapitlet uppe! Lämnar storyn på en liten cliffhanger! :)

Vi får se när nästa kommer upp, förmodligen på söndag, men vi får se! Jag åker nämligen iväg på lördag eller söndag och är borta en vecka. Jag ska också lägga upp ett kapitel medan jag är borta i veckan eftersom jag kommer ha tillgång till internet :)