2012-10-12 / 17:00:00 / Stole My Heart

Stole My Heart - Kapitel 22

När jag slår upp ögonen känner jag hur pigg jag är. Den där tuppluren gjorde nog susen!

Det är ljust ute, och det visar sig att klockan bara är 16.00.

Det är precis tyst i rummet där jag sovit på soffan. Själv kan jag inte minnas att jag lagt mig där.

Försiktigt ställer jag mig upp och går fram till fönstret. Nere vid stranden syns de 8 gestalterna springa omkring eller knuffa i varandra i vattnet.

Jag går och byter om till badkläder jag med. Jag vill inte missa det roliga. Däremot får jag inte vara för ”kvick” i mina rörelser eftersom att jag egentligen ska vila så mycket som möjligt.

10 minuter senare går jag utanför dörren och vandrar ner till stranden så osynligt jag kan.

Perrie får syn på mig men jag hyschar henne snabbt med fingret och hon tittar diskret bort som om det bara var en fågel som fångat hennes uppmärksamhet.

Snart står jag bara 1 meter bakom Harry på bryggan och sekunden därefter hör man ett ljudligt plask.

Förvirrat tittar han ovanför vattenytan men när han får syn på mig förstår han att det var jag.

Alla de andra var redan i vattnet så ingen hade ju kunnat knuffa i honom.

”Där blev du minsann ägd Hazz!” ropar Niall. ”Bra jobbat Lizzie! Han var oövervinnerlig tills du knuffade i honom.”

”Du skulle ha sett din min Harry!” skrattar Eleanor och härmar honom så gott det går. Magmusklerna värker av skrattet.

”Hoppa i Lizzie!” hör jag Danielle ropa och jag vänder mig mot det hållet jag tycktes höra henne från.

Jag går upp på stranden och lämnar handduken på bordet där och precis när jag ska vända mig om känner jag ett par starka armar omfamna mig och snart nuddade Harrys blöta lockar min nacke.

”Du är ju jätteblöt Harry!” ropar jag när jag känner hans kalla våta kropp mot min.

Han vänder mig om så att jag tittar på honom. ”Man brukar bli blöt när någon knuffar i en.” blinkar han, tar min hand och börjar dra med mig ner mot vattnet. ”Sovit gott? Du somnade i bilen på vägen från sjukhuset så jag bar in dig till soffan och lät dig vara.”

”Jag känner mig hur pigg som helst. Huvudvärken känns bara litegranna men yrseln är helt borta för tillfället.”

Alla jagar varandra fram och tillbaka och under vattnet i jakt på att dra ner varandra. Själv satt jag och Harry inne vid stranden på det grunda vattnet. Jag känner inte för att springa just nu.

Tankspritt fingrar jag på min ring när jag hör hur Harry börjar sjunga i bakgrunden. Tyst. Men ändå tillräckligt högt för att jag ska kunna höra nästan varje ord.

I can’t be no superman, but for you I’ll be superhuman.

Resten av meningen hörde jag inte för att han sjöng för lågt.

Sen tar han min hand och tittar in i mina ögon som redan är fästa på hans.

”Jag menar varje ord jag sjunger” viskar han sen vid mitt öra innan han drar in mig i en lång kyss.


Kapitel 22! Vad tycker ni om novellen såhär långt?



    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: