Stole My Heart - Kapitel 12
Helt plötsligt kunde jag inte få ur mig orden. Åh vad jag hatar när detta händer. Att man blir helt stum alltså. ”Jag..” for jag ur mig. Lizzie börjar fnittra lite men jag avbryter henne. ”Jag har älskat dig så länge jag kan minnas” säger jag sen. Äntligen har jag sagt det. ”Vi har ju känt varandra så himla länge, och nu har jag äntligen fått dig som min flickvän” säger jag sen med betoning på äntligen.
Först tittar hon bara på mig, sedan kramar hon om mig hårt. Jag avslutar vår mysiga omfamning när jag känner hur jag blir blöt i nacken. ”Gråter du?” frågar jag och drar henne ifrån mig så att jag får se hennes ansikte. Hon bara ler och skrattar lite nonchalant. ”Nej, det är glädjetårar” säger hon sedan och suckar med lättnad när hon märker att mitt oroande uttryck i ansiktet försvinner. Hon tar tag i mina händer och håller dom hårt. ”Jag har också älskat dig så länge jag kan minnas” säger hon sedan, till min lättnad. ”Det känns så sjukt bra att vi har känt varandra så länge, typ hela livet. Vi vet allt om varandra, brister och fördelar. Ändå älskar du mig som om jag vore perfekt” börjar hon sen. ”Lizzie, för mig är du perfekt” avbryter jag henne och drar sedan in henne för en lång kyss. ”Och du är min perfektion” säger hon sen innan vi fortsätter.
Medan vi låg där på den där filten och kramade varandra medan vi pratade om gamla barndomsminnen och tiden rann iväg insåg jag att jag måste hämta ut Louis present. Hur mycket jag än inte ville lämna Harrys varma och säkra famn var jag tvungen.
”Harry, smyckesbutiken stänger om 1 timme och jag har sagt att jag ska hämta det idag”.
Först suckar han, men både jag och han skrattar eftersom vi båda märkte hur sarkastiskt det var. Skrattet dör ut och Harry tar orden igen. ”Men innan vi går” börjar han och börjar kolla runt i matkorgen. När han hittat det han söker och drar ut en liten ask. Här börjar tankarna snurra. Jag menar, vi har varit tillsammans i 4 dagar, inte kunde han väl fria till mig? Nej, vi är alldeles för unga för det. Men seriöst Harry, säg något! Tankarna snurrar febrilt runt i huvudet. Harry som förmodligen sett min förvirring skrattade lätt. ”Ta det lugnt, det här är ingen förlovning Liz. Jag vill bara ge dig en present”.
Genast blev jag lättad. Men visst, jag älskar Harry och skulle absolut tänka mig att leva resten av livet med honom. Men jag vill inte förlova mig än! ”Det behöver du inte Ha..” börjar jag men han avbryter mig med sin himmelska röst. ”Men Lizzie, jag vill. Jag älskar dig Lizzie, det gör jag verkligen. Öppna den här lådan försiktigt”. Jag tar försiktigt emot den, något hispig över vad som finns där i. Sakta men säkert öppnar jag den. Jag blir häpen men så himla glad över vad som finns där i.
”Aw!” utbrister jag.
12 kapitel uppe! Jag vet att detta var ett riktigt kort kapitel, men I will make it up to you genom att posta nästa kapitel på torsdag 2 augusti kl. 12.
