Some bad news
Stole My Heart - Kapitel 7
Vi samlade ihop våra saker och gick.
”Har du planerat din lilla överraskning än?” Frågade jag Harry nyfiket.
Han tittar ner på mig och ler med sitt fina leende som fick mig att smälta.
”Ja, allt är fixat”, säger han stolt.
”Ledtråd?”
”Nepp”, säger han glatt, och i nästa sekund svingar han runt mig i luften. När han sätter ner mig igen tillägger han ”du får se imorgon älskling” och ger mig en puss.
Dagen hade inte börjat bra, men som den såg ut nu kunde den faktiskt bli bra. Och jag har Harry att tacka för det.
”Vad för överraskning?” Frågar Louis nyfiket och Eleanor slår till honom lätt på axeln.
”Det kan han ju inte säga dummer!” Utbrister hon i ett skratt.
”Eftersom jag och Harry inte ska med på ettornas skolresa har han planerat något på eftermiddagen, och han har det som överraskning för mig”, säger jag till min brorsa.
Vi kommer fram till skolan och lektionerna börjar.
Efter skolan.
Louis, tillsammans med Eleanor väntade på mig och Harry efter sista lektionen. Vilket kändes riktigt skönt för jag var inte redo att gå hem själv än.
Harry höll min hand i sin som sa att jag var säker hos honom.
”Jag vill verkligen inte gå hem”, suckar jag.
”Inte jag heller”, säger Louis snabbt.
”Ni kan hänga med mig”, allihopa, fortsätter Eleanor. ”Vi kan göra lite mellanmål tillsammans och hitta på något”.
”Låter jättebra”, säger Louis. ”Men säkert att du vill?”
”Självklart! Min älskling och hans lillasyster mår inte bra och jag vore bara glad ifall jag kunde hjälpa er”.
”Tack”, utbrister jag med några glädjetårar. Harry märkte att jag ville ge henne en kram, så han släppte ofrivilligt sitt grepp om min hand och lät mig omfamna henne. Sedan drog han mig tillbaka, gav mig en puss på kinden och flätade samman våra händer igen.
Eleanor bor i den äldre delen av staden, med äldre hus och fina gårdar. Det är riktigt vackert här.
Hon låser upp dörren till deras magnifika hus och vi kliver in.
”Här kan ni hänga av era jackor och där kan ni ställa skorna”, säger hon medan hon går runt och tänder lite lampor. Förutom det stora fönstret jämte dörren släpptes inte mycket ljus in i hallen.
Hon visar oss sedan in i det väldigt moderna köket och alla förutom Eleanor sätter sig vid köksbordet.
”Vad vill ni hitta på att äta?” Frågor hon medan hon öppnar lite skåp för att visa vad som finns.
Louis reser sig upp och går fram och omfamnar henne bakifrån. Han viskar något i hennes öra och hon nickar till svar på det han nyss sagt.
”Jag och Eleanor tänker göra ett överraskningsmellanmål”, säger Louis med överdrivet gammaldags tal (ni vet såna där engelska butler som pratar?) när han släppt sin omfamning om Eleanor. Sedan fortsätter han med samma ton: ”ni kan väl gå in i sällskapsrummet och hitta på något så länge” och gör en gest mot rummet runt hörnet.
”Som ni vill Mr. Tomlinson”, utbrister jag med en något flummig honnör.
Jag drar med mig Lizzie in i sällskapsrummet som Louis så fin uttryckt det. Det var riktigt fint inrett, modernt, precis som i köket.
Det fina med huset var att insidan var totala motsatsen mot utsidan. Utsidan var gammaldags och insidan toppmodern.
Jag sätter mig ner i soffan och drar ner Lizzie i mitt knä.
”Hur hade du tänkt göra inatt?” Frågar jag tyst medan jag tittar in i hennes isblåa ögon.
”Jag hade faktiskt tänkt kolla om jag fick sova över hos dig”, svarar hon med en hoppfull min.
”Det kan vi nog ordna”, svarar jag med ett leende som förhoppningsvis fick upp humöret igen. ”Men du kan inte ignorera dina föräldrar för alltid, tillägger jag sen”.
”Det vet jag, jag är bara inte redo än. Och tack förresten”, tillägger hon med ett leende.
Medan vi satt och snackade om lite allt möjligt sprider sig en doft av pannkaka i huset. Sekunden där efter dyker paret upp med två tallrikar var i handen.
”Vi ska bara hämta bestick också”, sa Eleanor och drog med sig Louis ut i köket igen.
Vi betraktade maten på tallrikarna, och det var inte bara pannkakor, utan crepes, med jordgubbar och smält mjölkchoklad. Wow, dessa två kunde verkligen laga mellanmål!
De kom snart tillbaka med både bestick och dricka.
”Wow, ni två har verkligen gjort er besväret att göra detta!” Utbrast Lizzie.
”Äsch, vi brukar göra det här tillsammans jag och Louis, och vi ville bjuda er på det en gång”, svarade Eleanor.
Mellanmålet flyter på och när tallrikarna var tomma och vi hade tagit med oss disken ut till köket märkte jag hur Lizzie inte var med oss.
Jag gick ut till vardagsrummet och där satt hon, med ansiktet en aning blekare än vanligt. Hon tittade ner mot sin mobilskärm, som om den skrämde livet hur henne eller något. Hon tittade upp när hon hörde att jag kom. Tårarna började samlas i hennes ögon när hon tecknade åt mig att sätta mig jämte henne. Jag tittade på skärmen och skrek sedan.
”Louis!”
Sekunden därefter kom både Louis och Eleanor springandes. Han fick syn på Lizzie och tittade sedan på mig. Jag nickade mot skärmen och han kom för att se.
På skärmen stod det deras hem-nummer.
Sjunde kapitlet uppe!
Jag vill verkligen inte tjata på er. Men det är jättefå som kommenterar. Jag ser ju statistiken (som inte är överdrivet hög men ändå). Jag skriver för er, så jag vore jätteglad ifall ni kommenterar.
Och kom ihåg att ni inte behöver vara anonyma. Jag kollar liksom inte upp er som kommenterar haha. Det är ju jag som ber er att ge kritik. :)
Jag ska försöka uppdatera oftare, åtminstone varannan dag. Men tänk på att jag har sommarlov..
Och när jag menar respons, så menar jag på kapitlet, inte hur uppdateringen ser ut hehe. För jag vet redan att den är ganska låg. Men somsagt, jag har sommarlov which means sol, utomhus, bad och inte lika mycket dator :)
Andra anledningen till att jag inte uppdaterar så ofta är att det ska bli mer spännande, dessutom vill jag gärna ligga några kapitel före i storyn innan jag publicerar dom, så att jag slipper skriva bara sådär snabbt och slarvigt för att ni ska få något att läsa.
Tänk på det sötnosar.
Dessutom undrar jag om jag ska ha en frågestund? Ifall nu undrar något kring bloggen/novellen eller ja..?
Kanske publicerar något inlägg imorgon eller i helgen där ni får fråga på! Puss ♥
Vill bara klargöra en sak om kapitel 6 (som kom upp igår)
Nästa kapitel på novellen.....
Stole My Heart - Kapitel 6
”Jag kan inte fatta att du gör såhär mot mig!” hör jag mamma skrika.
Genast kommer det en klump i magen, när mamma skriker är ingenting bra.
Jag kollar snabbt på mobilen och ser att klockan är 6. Jag kan lika gärna gå upp nu eftersom jag inte kommer kunna somna. Jag reser mig snabbt upp på mina fötter och stänger dörren till mitt rum med en smäll. Jag antar att Louis följde mitt exempel eftersom golvet vibrerar strax efter ännu ett duns. Genast slutar krasen på nedervåningen.
Jag springer snabbt in på badrummet och stänger och låser dörren.
Tappar upp ett skönt bad och lägger mig och kopplar av.
Efter en halvtimme tömmer jag badkaret och duschar både kroppen och håret. Sen går jag ur, virar upp håret med en handduk, och sen en handduk runt kroppen också.
Jag låser försiktigt upp badrumsdörren och går till garderoben för att hämta underkläder. Sen smiter jag snabbt in i badrummet igen.
Jag tar ganska lång tid på mig att smörja in mig med bodylotion, föna och fixa håret med platt & locktång, spruta parfym osv. Jag har verkligen ingen lust att gå ner nu. Stämningen kommer vara helt. Åh.
När jag fixat klart mig med alla skönhetsprodukter och grejer går jag till garderoben igen för att ta fram kläder. Vädret skulle bli riktigt fint idag så jag bestämmer mig för ett par shorts från topshop och ett slappt vitt linne över min axelbandslösa BH.
Jag ställer mig framför helfigursspegeln och tittar på hur jag ser ut. För en gång skull satt håret perfekt, sminket perfekt, för en gångs skull hade jag en sådan där perfekt hår/smink och kläddag.
Jag stoppar ner mobilen i bakfickan, necessären, nycklarna, hörlurarna och plånboken i väskan innan jag försiktigt öppnar sovrumsdörren och smiter till dörren jämte. Louis rum. Jag knackar på så tyst jag kan och smiter in när Louis öppnar. Han hade följt mitt exempel och inte gått ner ännu.
Ingen av oss var särskilt hungriga just nu så vi sprang nästintill ljudlöst nerför trappan. Som tur var lade varken mamma eller pappa märke till oss när vi knöt på våra converse, öppnade dörren och smet ut.
Klockan var bara 7.30 nu, men vi ville verkligen inte stanna kvar i huset.
”Vad hände?” Frågade jag tyst.
”Ingen aning, och jag vill inte veta heller”, svarade Louis knappt hörbart. Vi bestämmer oss för att dra till Starbucks längre ner på gatan för en frukost. Jag menar, vi måste ju äta något, right? Vi skulle ju möta Harry först om en timma. Vi gick under tystnad bort till kafét.
Lizzie tittade ständigt ut genom kaféts glasdörrar ut mot gatan. Förmodligen för att kolla så att ingen vi kände kom in. Jag förstod henne.
Medan jag beställde åt oss bad jag henne ta ett bord, och som vanligt gick hon till det bord vi alltid suttit vid när vi kom hit.
Jag tog emot vår frukost och gick bort till soffan i hörnet där hon satt.
Jag såg hur hon försökte hålla tillbaka tårarna, och när hon märkte att jag kom torkade hon bort den tår som dykt upp och nickade åt mig att det inte var någon fara.
”Kan vi ringa Harry?” Frågar hon lite tyst när jag satt mig ner.
”Gör det, svarar jag lugnt. Jag ringer Eleanor. Vi ber dom möta oss här”.
Jag hör tysta snyftningar från andra sidan luren när jag svarar.
”Lizzie?” Frågar jag och genast blir hela jag helspänd.
”Harry, kan du komma?” Frågar hon. ”Till Starbucks, du vet längre neråt gatan?” Tillägger hon sen.
”Javisst, har det hänt något?” Frågar jag, nu riktigt orolig.
”Jag vet inte, eller jo, det kan man nog säga. Kom så snabbt du kan”.
”Jag är där om 2 minuter”.
Jag hade redan gjort mig iordning, men inte hunnit äta frukost än. Så jag tog med mig mobilen och plånboken när jag gick.
Jag sprang nerför gatan. Precis när jag får syn på kaféskylten ser jag Eleanor komma runt hörnet längre ner. Hon får syn på mig med och nu blir allt extra jobbigt. Förmodligen var Louis med Lizzie där inne, och om Louis behövde snacka med någon, då var det något som hänt.
Vi går in på det hyfsat tomma kafét tillsammans, och genast får vi syn på Louis och Lizzie som sitter i det vanliga gamla hörnet.
Jag sätter mig ner jämte Lizzie som genast borrar ner sitt ansikte mot mitt bröst. Jag hör hur snyftningarna övergår till lätt gråtande.
”Vad har hänt egentligen?” Frågar Eleanor innan hon tillägger ”eftersom ni båda är så pass upprörda”.
Lizzie ger inte ett tecken att svara, så Louis tar över:
”Vi båda vaknade upp av skrik imorse, vi hörde glas åka i golvet och..”
Han behövde inte säga mer för att både jag och Eleanor fattade vad som gjort dom så upprörda. Vi lämnade ämnet som det var eftersom risken skulle bli att vi gjorde allting värre. Istället gick Eleanor för att beställa frukost. Jag försökte att försiktigt ta loss Lizzie ur sitt grepp, men Eleanor sa snabbt att jag kunde stanna kvar så skulle hon fixa åt mig.
Jag log tacksamt mot henne innan jag kramade om Lizzie ännu en gång.
Hon tittade upp på mig med sina svullna ögon.
”Jag ser säkert hemsk ut”, sa hon. Sanningen var att hon hade smink utsmetat över hela ansiktet.
”Gå till toaletten och fräscha upp dig så ska du se att det blir bättre sa jag”.
Hon tog sin väska och gick.
”Hur mår du då?” Frågade jag Louis som tittade ner på sina knän.
”Jag har mått bättre”, svarade han tyst.
Han hann inte säga mer innan Eleanor kom tillbaka, likaså Lizzie och vi alla började äta på frukosten.
Ingen hade någon vidare aptit men vi försökte eftersom vi hade en lång skoldag framför oss.
Kapitel 6 uppe! Ganska dramatiskt. Novellen handlar ju bl.a om "äkta tårar" som det står i beskrivningen.
Detta var ändå ganska oväntat va?
Kommentera mycket, så kommer nästa kapitel förmodligen upp på lördag!
Kram!
Nästa kapitell kommer upp imorgon!
Stole My Heart - Kapitel 5
Både Lizzie och jag ler när vi hör Louis “oj” men vi bryr oss inte särskilt mycket. Det var ändå skönt att visa för alla att vi faktiskt är ett par, och vi vet att ingen har något emot det.
Själv längtar jag bara tills jag får berätta för Lizzie att jag älskat henne sen jag vet inte när. Det gör mig lite smått galen att veta att hon äntligen är min.
”Jag ska möta mina klasskompisar för lunch nu”, avbryter Danielle.
”Hejdå!” Ropar Liam efter henne.
”Såja Liam”, säger Louis med ett flin. ”Det var knappast sista gången du såg henne”.
”Vad får du allt ifrån?” Utbrister Lizzie i en sån där hur-kunde-du-bara-säga-det-där-din-idiot-ton och vi andra kan inte annat än att hålla med.
Louis har alltid ett så kallat skämt på gång. Och även om han bara menade det på skoj, så vet han, liksom alla vi att Liam saknar Danielle varenda sekund de inte är tillsammans. Åh vad jag önskar att jag och Lizzie blir så också, i alla fall vet jag att jag kan hålla min del av den ”dealen”, för jag saknar verkligen Lizzie så fort hon inte är i närheten.
”Vad tänker du på?” Frågar Eleanor. ”Hallå? Jorden anropar Harry!” Säger hon medan hon viftar febrilt med sin hand framför mitt ansikte och ler.
”Åh”, mumlar jag medan jag känner hur mina kinder hettar till. ”Jag bara tänkte på min vackra flickvän och hur galen hon gör mig”. Tillägger jag, och genast ersätts min rodnad av ett leende, medan Lizzie börjar rodna istället.
”Åh, vad gulliga ni är!” Utbrister Eleanor och jag kan inte låta bli att le ännu mer.
”Åh, sluta nu!” Skrattar Niall.
Vi alla visste att skrattet täckte över en liten gnutta avundsjuka/svartsjuka/kalla det vad ni vill. Han vill, precis som vilken kille som helst ha en flickvän att kunna skämma bort med fina ord och presenter.
Jag kollar snabbt på klockan över Lizzies axel och inser att lektionen börjar om 10 minuter.
”Vi borde gå”, viskar jag till Lizzie som sakta reser sig från att ha lutat sig mot mig. Jag kunde se att hon, likaväl som jag inte vill resa sig upp från den omfamning vi nyss haft.
”Hejdå allihopa, vi ses sen”, ler Lizzie medans hon flätar samman sina fingrar med mina och börjar gå till skåpen.
Sista lektionen ringer ut
”Ett meddelande till alla elever i första årskursen. Imorgon är sista dagen att anmäla sig till skolresan som är på torsdag. Jag upprepar, imorgon, onsdag är det sista dagen att anmäla sig till skolresan på torsdag, anmälan görs på expeditionen”.
”Har du anmält dig?” Frågar Harry när meddelandet avslutats.
”Nej det har jag inte, jag är inte intresserad, har du?” Frågar jag tillbaka och Harry skakar på huvudet. ”Vi borde hitta på något tillsammans”, utbrister jag. För alla på skolan visste att om man inte åkte på skolresan hade man bara halvdag med lektioner, och efter det ledigt.
”Absolut! Låt mig ordna någonting. Som en överraskning, vad sägs om det?”. Frågar Harry medan han placerar sin arm om min midja och drar mig intill sig.
Som ren reflex placerar jag mina armar kring hans nacke innan jag kysser honom mjukt.
”Jag tar det som ett ja”, säger han innan tar loss mina armar kring sin nacke och flätar samman våra fingrar igen.
Senare på kvällen.
Klockan är bara 21 men eftersom vi börjar 9 imorgon är det bäst att jag går och lägger mig. Jag går in i badrummet, borstar tänderna och tvättar mitt ansikte precis som jag alltid gör. Sen byter jag om till min favoritpyjamas och kryper ner under täcket.
Innan jag blundar för att somna kollar jag mobilen för att se att Harry har sms:at.
”God natt och dröm sött min älskling, vi ses imorgon. Älskar dig!” står det.
Jag kan inte fatta att han äntligen är min pojkvän tänker jag sömnigt.
Jag trycker på svara och skriver ”God natt älskling! Saknar dig. Puss! <3”, sen trycker jag på ”skicka”.
Snabbt trycker jag in alarm på kl. 6.30 innan jag sömnigt lägger ner mobilen och sedan somnar på min svala kudde.
Vad var det? Tänker jag sömnigt. Nej det var nog bara en dröm. Nej vänta, där var det igen!
Det var något som kraschade mot golvet, inte bara en, utan flera gånger. Det lät som glas..
Vi får se när nästa kommer upp, förmodligen på söndag, men vi får se! Jag åker nämligen iväg på lördag eller söndag och är borta en vecka. Jag ska också lägga upp ett kapitel medan jag är borta i veckan eftersom jag kommer ha tillgång till internet :)
Nästa kapitel....
Vad tycker ni?
Stole My Heart - Kapitel 4
Jag vaknar av att jag känner hur någon rör på sig i sängen. Innan jag vet ordet av känner jag Harrys stadiga händer omfamna mig.
”God morgon älskling”, hör jag honom säga i en något nyvaken röst.
”God morgon på dig med”, säger jag med ett leende medan jag vänder mig om mot honom. Det första jag ser är hans magiska ögon. Ögon som man skulle kunna drunkna i.
”Vad är klockan?”
Jag tittar på klockan och spärrar upp ögonen när jag ser vad klockan är.
”Kvart i elva”, säger jag med ett ryck och med ens är jag uppe ur hans grepp och vid garderoben för att hitta några kläder.
”Shit!” Hör jag Harry säga bakom mig och jag kan inte låta bli att flina.
Vi hade försovit oss, rejält.
”Jag får väl ha samma kläder som igår”, sa Harry med en suck.
Jag klär på mig det första jag hittar, en hoodtröja och ett par slitna jeans får duga idag. Jag sätter mitt blonda hår i en bulle på huvudet, sprutar lite av min favoritparfym och sedan rusar jag ner till nedervåningen där Harry redan tagit på sig skorna.
”Vad fin du är”, säger Harry medan han tittar på mig som tar på mig mina converse.
”Tack”, säger jag med ett leende innan jag sträcker mig på tå för att ge honom en kyss. Sedan rycker jag åt mig min väska som jag redan vet innehåller allt jag behöver samt ett paraply då jag sett genom fönstret att det ösregnar.
Harry tog tag i paraplyet och höll det stadigt ovanför oss medan vi sprang till skolan. Jag kunde inte låta bli att skratta åt detta, det var ju trots allt lite kul. Jag hör att Harry instämde i mitt skratt och vi stannar framför skolans portar och går in. Det är tomt i korridoren.
Vi springer försiktigt till skåpen för att inte halka och hämtar våra grejer och sedan skyndar vi oss allt vad vi kan genom skolan för att komma så snabbt som möjligt till engelskan.
”Var har ni varit?” Frågar Ms Park med en blick man helst inte vill bli mött av.
Jag öppnade munnen men innan jag hann svara börjar Harry prata.
”Förlåt oss Ms Park, vi försov oss och vi är verkligen hemskt ledsna”. Säger jag och flashar ett av mina bästa leenden. Det har faktiskt hänt att lärare låtit förseningar gå förbi omarkerade när jag gett dom ett oskyldigt leende.
Jag hör hur viskningarna börjar när jag säger vi. Vad trodde dom egentligen?
”Låt gå Styles”, säger Ms Park. ”Den här gången går det an, men sätt er ner, ni stör min lektion”.
”Tack”, säger jag och Lizzie i kör innan vi sätter oss längst bak där de enda lediga platserna fanns.
När klockan ringer ut skyndar vi oss ut ur klassrummet, bort till skåpen.
Jag lämnar mina grejer och när jag stänger skåpet får jag nästan en hjärtattack.
”Varför sådan min Styles?” Frågar en häpen Niall med ett frågetecken till ansikte.
”Du skrämde mig Nialler!” Säger jag med ett flin och jag hör hur Lizzie fnittrar till borta vid sitt skåp. Hennes fnitter var det gulligaste man kan höra.
”Hänger ni med till kafeterian?” Frågar Liam som kommer runt hörnet med Zayn strax efter.
”Självklart” svarar Lizzie som nu står jämte oss allihopa.
Vi drar oss till skolans centrum där kafeterian låg. Vi sätter oss bland sofforna medan Liam och Niall går för att köpa något att äta.
”Vart är Louis?” Frågar Zayn. ”När man talar om trollen så!” Tillägger han med ett skratt när dyker Louis upp, och han har fullt upp med att dra sina dåliga skämt för Eleanor. Men hon bryr sig inte, hon fnittrar lika mycket för var skämt han säger..
”Vas Happenin’ lads?”, frågar Louis med överdriven dialekt och alla försöker hålla sitt pokerface. Inklusive Liam och Niall som precis kommit tillbaka och hört vad han sa. Tillslut spricker det när Zayn tjuter.
”Hey, det där är min replik!”
Medan skratten dör ut känner jag hur mobilen vibrerar och jag fiskar smidigt upp mobilen för att se vad som orsakade det.
Det var Danielle.
”Vart är du? Jag har tidig lunch nu, så vi kanske kan äta?”
”Har tyvärr lektion igen om 15 minuter och min lunch är först om en timme” svarar jag. Sedan tillägger jag ”men kom till kafeterian så jag får ge dig en kram i alla fall”.
2 minuter senare dyker Danielle upp och genast flyger jag upp ur soffan för att ge henne en puss på kinden. Hon ler sådär härligt och jag blir så glad av att veta att hon älskar mig minst lika mycket som jag älskar henne.
”Aw”, for det ur munnen på mig och Eleanor i kör när Liam kysser Danielle. De är så lyckliga med varandra. Jag tittar på Harry som sitter jämte mig och genast ger han mig ett leende. Jag lutar mitt huvud mot honom och suckar lyckligt.
”Oj, här var det visst ett till kärlekspar!” Utbrister Louis och jag kunde inte låta bli att rodna medan jag ger Louis en kall blick som tyder på att han ska lägga av. Visserligen var det han sa sant, och det visste ju inte han, men han var fortfarande sjukt jobbig. Men det ligger väl i en storebrorsas natur antar jag.
Innan jag hann tänka vidare avbryter Harry mig med en puss och jag känner hur hjärtat börjar skena iväg.
I bakgrunden hör jag alla häpna leenden spricka samtidigt som Louis brister ut i ett lågt ”oj” som om han precis insett hur rätt han hade.
Fjärde kapitlet! Inte något märkvärdigt kapitel, men ändå en kul handling om jag får säga så.
Måste ju passa på att hälsa glad midsommar till alla läsare! Och ett stort tack för alla kommentarer! Det gör min dag ska ni veta!
Jag vet inte när nästa kapitel kommer, vill gärna skriva ett/ ett par kapitel till på datan innan.
Men ge mycket kritik (både dålig och bra!) så får vi se när nästa dyker upp! :)
Imorgon kl. 19.00!
Stole My Heart - Kapitel 3
Fjärilarna i magen försvann när jag känner att hon besvarar min blyga kyss.
Jag har gillat henne så länge jag kan minnas, och det kändes så bra att äntligen bevisa det.
Vi tittar in i varandras ögon, och åh, vilka vackra ögon hon har.
Hon skrattar lite lätt och drar sig försiktigt undan med ett leende på läpparna.
”Varför sluta?” Börjar jag men jag får snabbt min fråga besvarad när hon börjar prata i telefonen.
Hon håller mobilen mot örat och mimar till mig; *mamma*.
”Hej mamma!
Okej, aa, hejdå. Puss”.
Hon lägger på med en suck.
”Tjaaata. Hon ringde bara för att säga att hon jobbar övertid till sent och att jag kommer få fixa mat själv. Som om vi inte skulle märka det!”
”Vart är Louis ikväll då?”
”Han skulle iväg med klassen så de är borta över natten”.
”Du och jag kanske kan köpa hem mat och kolla på TV ikväll eller nåt?” Frågar jag lite blygt.
”Ja, det tycker jag låter jättebra,” svarar hon med ett av sina fina leenden som gjorde att de där skönt irriterande fjärilarna börjar flyga igen.
*senare på kvällen*
”Bästa Criminal Minds avsnittet på länge!” Ropar jag till när eftertexterna rullar.
Vi har käkat pizza och kollat på finalavsnittet av Criminal Minds de senaste 2 timmarna, och nu har klockan slagit 23.
”Det är nog bäst att jag går nu, vi har ju trots allt skola imorgon”, säger Harry med en liten gäspning.
”Vänta!” Säger jag medan jag kryper ännu närmare honom och lägger mig i hans knä. ”Kan du inte sova över här? Vi börjar ändå kl. 10.30 imorgon”.
”Är du säker på att det går då?”
”Jadå, mamma säger aldrig nej till dig”.
”Okej, men jag behöver hämta mina grejer..”
”Strunt i det, du kan få låna en av pappas stora t-shirts att sova i, och vi kan gå över till dig innan skolan imorgon för att du ska fixa dig”.
”Du har visst en lösning på allt!” Säger Harry med ett retsamt flin.
”Om du bara visste”, säger jag och sätter mig upp i hans knä. Jag tittar in i hans stora gröna ögon och kysser honom lätt.
Vi plockar undan skräpet efter oss lite snabbt, springer upp och fixar iordning inför natten och lägger oss på de nybäddade madrasserna på golvet. Jag har lagt ner min madrass jämte hans gästmadrass så att vi kan sova tillsammans.
”Lizzie?” Frågar Harry plötsligt och sätter sig upp. ”Är vi tillsammans nu eller hur är det?” Frågar han med en något blyg ton.
”Vad tycker du?” Undrar jag, nyfiken på hans svar.
”Jag tycker”… börjar han innan knuffar omkull mig på sängen och kramar mig tight. Sedan kysser han mig med en till av hans mjuka kyssar och tillägger, ”självklart!”
”Jag med”, svarar jag med ett stort flin. Hur skulle jag kunna sova nu med världens bästa pojkvän jämte mig?
Tredje kapitlet uppe! Kort, väldigt kort men ibland behövs såna där mellankapitel. Nästa kapitel blir bättre, lovar!
Ge mycket respons så att jag vet vad som är bra / mindre bra!
Och tipsa gärna om novellen för andra. ♥
Puss.
Kapitel 3 kommer upp ikväll!
Efter det kanske jag väntar ett par dagar med att publicera 4:e.
Men jag vill veta lite vad ni tycker om novellen i allmänhet?
Dessutom skulle jag vilja ha tips på vad ni vill läsa i novellen!
Kan avslöja att det finns sammanlagt 10 kapitel färdigskrivna (inkl. de jag redan publicerat) som är redo.
Men jag vill veta vad ni vill ha med lite i novellen.
3:e kapitlet uppe ikväll?
Glöm inte att kommentera efter att du läst varje gång så att jag vet vad som är bra och inte.
Annars kan jag ju inte bättra mig!
Stole My Heart - Kapitel 2
"Jag tror inte på er", säger Louis skrattande. "Det är ju så uppenbart att ni två gillar varandra, varför inte bara erkänna det".
De orden fick mina kinder att bli blossande röda, och jag gav Louis en knuff på axeln. Resten av turen till skolan gick under en pinsam tystnad.
När vi kommer fram till skolan och Louis viker av mot sin del av skolan pustar jag äntligen ut.
”Varför ska han alltid skämma ut mig?” Säger jag med ett pinsamt skratt mot Harry.
”Ingen fara, det är väl så storebrorsor är eller?”
Vi skrattar oss genom korridoren fram till våra skåp som ligger omkring 50 meter från varandra.
Jag tar fram min mobil som jag lägger i fickan, min mattebok ur väskan, pennan, linjalen och radergummit, stänger skåpet och trippar iväg till Harry för att sedan dra till lektionen.
På lunchrasten
Klockan ringer äntligen ut från NO-lektionen och jag hinner knappt blinka innan Lizzie kutar ut ur klassrummet. Jag lyckas snabbt komma upp i samma tempo som henne och vi går till skåpen för att lämna våra grejer.
På vägen ut från skolbyggnaden stöter vi ihop med Niall och Liam, två av våra bästa vänner. De är båda ett år äldre än mig så de går alltså en årskurs högre än mig och Lizzie. Men vi har känt varandra länge eftersom vi gått på samma skola innan gymnasiet också.
”Är ni på väg till lunchen?” Frågar Niall med sin söta Irland-accent.
”Ja”, skrattar jag. Niall har alltid haft ett sinne för mat, så vi var inte förvånade över leendet som kom över hans gulliga ansikte när jag svarade ja.
En god doft av köttfärssås slår emot oss när vi kliver in i matsalsbyggnaden. Vi tar våran mat och sätter oss vid det bordet som vi alltid har suttit vid.
Louis, tillsammans med Eleanor och Danielle, sitter redan där och äter.
Eleanor är Louis flickvän och Danielle är Liams.
Alla tre tittar upp när vi sätter oss vid bordet så att vi kan hugga in på maten.
Danielle skulle precis säga något när allt prat avbröts av högtalaren.
”Eftermiddagens lektioner för 1C är inställda” säger den barska rösten.
Lizzie och jag bara tittar på varandra, det är ju våran klass!
”Lyckostar”, säger Liam med ett försök till att se ledsen ut. Han lyckas inte så bra och alla brister ut i skratt. Jag menar, kom igen, Liam Payne, ledsen? Nejnej, det gick bara inte ihop.
”Har jag missat något?” Säger en röst bakom oss. Det var Zayn, ännu en i vårat kompisgäng.
”Bara Liams försök till att låta ledsen”, svarar Danielle med ett skratt. Slå dig ner Zayn.
Nu när hela gänget är samlat äter vi upp vår mat och går sedan därifrån.
Lizzie och jag bestämmer oss för att dra hem till henne och snacka lite.
Vi alla går åt olika håll eftersom skåpen ligger i olika delar av skolan. Så jag följer med Lizzie till hennes skåp för att hämta hennes väska, och sedan går vi tillsammans ut från skolan och börjar gå hem till henne.
”Så”,, börjar Harry i ett försök att säga något.
Vi står precis utanför mitt hus och jag letar efter nyckeln till dörren i väskan.
Jag låser upp och vi kliver in. Det är tyst i huset eftersom både mamma och pappa är och jobbar.
”Försten till mitt rum”, ropar jag och vi kutar upp för trapporna.
Vi dyker upp i min säng, sätter oss bekvämt och sedan tittar vi på varandra utan att säga något.
”Vad var det du ville säga?” Frågar jag Harry.
Han rodnar lätt men börjar prata.
”Är det sant det Louis sa imorse? Att det är uppenbart att vi gillar varandra?”
”Ta det lugnt, det var ju Louis som sa det, han sa det säkert för att irritera mig”, säger jag. ”Men jag gillar dig Styles, den delen är sann”.
”Jag gillar dig också Lizzie”.
Vårt snack dör ut i en tystnad som inte går att beskriva.
Harry avbryter mina tankar när hans hand nuddar vid min. Jag tittar upp i hans underbara gröna ögon och ler. I nästa sekund känner jag hans läppar mot mina.
Andra kapitlet! Jag vill gärna ha respons på varje kapitel så att jag vet vad som är bra / mindre bra!
Tack för att du läste ♥
Bloglovin
Glöm somsagt inte att klicka in här kl. 19!
Andra kapitlet kommer upp ikväll kl. 19!
Tack så jättemycket för alla kommentarer! Jag är så glad över att första kapitlet blev omtyckt!
Bara för att jag är så glad så kommer andra kapitlet upp ikväll kl. 19!
Så håll utkik! ♥
Tack för responsen!
Och tack för all bra respons! Jag vet inte om det ser konstigt ut i texten för er (har fått en kommentar om att texten ser konstig ut, stämmer det för er andra med?)
Stole My Heart - Kapitel 1
- "Lizzie, vakna! Skolan börjar om 90 minuter", ropar mamma på mig.
- "Jag vill inte gå till skolan idag, bara låt mig vara", säger jag tillbaka, en aning irriterad.
- "Så går det när man sitter uppe och sms:ar med killar hela kvällarna".
Jag försöker hålla tillbaka ett leende men avslöjar mig själv genom att borra ner huvudet i kudden.
- "Jag är vaken", säger jag sen och sätter mig upp. Jag gnuggar mig i ögonen och reser mig från sängen och går bort till spegeln.
Jag sätter upp håret i en slarvig bulle på huvudet innan jag tar på mig morgonrocken och går ner till frukostbordet.
- "Du ser ovanligt pigg ut Lizzie, trots att du låg och sms:ade med Harry hela kvällen", säger Louis retsamt. Louis är min storebror, han är 4 år äldre än mig, och Harry (som är 1 år äldre än mig, han är 3 år yngre än Louis) var en av hans bästa vänner. Min bästa vän med för den delen.
- "Tyst Lou!", säger jag med en blick som säger att han inte ska säga det igen.
- "Möter Harry upp er idag också?", frågar pappa som redan sitter vid bordet och dricker sitt morgonkaffe.
- "Ja det gör han", säger jag med ett flin som rycker i mina mungipor.
Efter att jag avslutat min frukost går jag upp och tar fram dagens kläder.
Jag bestämmer mig för ett par tighta ljusa jeans med en grå v-ringad t-shirt till. Det är varmt ute idag, så jag behöver ingen jacka. Sedan ställer jag mig vid spegeln, sprutar på lite av min favoritparfym, tar på mig min vita designklocka, sätter på mitt silverarmband och sen sätter jag på lite mascara på ögonfransarna.
Jag tittar på klockan, 8.30. Bra, Harry kommer om 5 minuter.
Jag tar min väska, ser till att nycklar, mobil, hörlurar, mattebok och penna ligger där i och springer sedan ner och sätter på mig mina inte-så-vita-längre converse.
- "Lou, kom nu!" Ropar Lizzie otåligt från nedervåningen när jag tar upp mobilen.
- "Kommer!"
- "Godmorgon Lizzie, hej Louis!", säger Harry med ett stort leende när han kommer upp till dörren och besvarar min high-five.
- "Hej på dig med Harry", säger Lizzie och omfamnar honom med en tight kram.
Jag (och Louis) har bott grannar med Harry här i London sedan vi var små riktigt små. Praktiskt taget hela livet. Inte nog med det har jag gått i samma klass som Harry sedan 6:e klass. Jag fick hoppa upp en årskurs när jag slutat 4:an, så jag hamnade i Harrys klass. Men vi kände somsagt varandra redan innan det. Nu har jag och Harry snart gått ut första året på gymnasiet, och Louis sitt sista år på sin 4-åriga gymnasielinje.
- "Vad sms:ade ni om igår kväll egentligen?"
- "Inget speciellt", säger jag och Harry i kör.
- "Jag tror inte på er", säger Louis skrattande. "Det är ju så uppenbart att ni två gillar varandra, varför inte bara erkänna det".
De orden fick mina kinder att bli blossande röda, och jag gav Louis en knuff på axeln. Resten av turen till skolan gick under en pinsam tystnad.
När vi kommer fram till skolan och Louis viker av mot sin del av skolan pustar jag äntligen ut.
Första kapitlet uppe! Detta var ju ett kapitel att starta upp med. Inte så mycket handling as you noticed.
Försökte få med lite (Louis) humor.
Vill bara säga att efter varje kapitel vill jag gärna ha respons på det jag skrivit. Båda bra & dålig kritik tas emot.
Och en fråga som kan vara bra att ta upp såhär i början; vill ni ha "previously" innan varje nytt kapitel?
Tack för att du läst ♥
