Stole My Heart - Kapitel 24
Sömnigt öppnar jag ögonen när solen når dom. Klockan visar 12. Konstigt nog är jag fortfarande trött efter mer än 12 timmars sömn. Beror väl på hjärnskakningen.
Jag vänder mig om i sängen för att inte få solen på mig mer. Till min förvåning ligger Harry där och sover. Jag skakar om honom lite lätt innan jag omfamnar honom och lägger mitt huvud på hans bröstkorg. Sakta öppnar han ögonen och sträcker lite på sig. ”God morgon.”
”När kom du hit?” Frågar jag förvånat men med ett leende.
”Inatt. Jag saknade dig så jag gick över hit, använde reservnyckeln ni har gömt och smög upp.” Svarar han leende och ger mig en lätt kyss på pannan.
I nära en timma låg vi och snackade om helgen. Kollade igenom och skrattade alla knäppa bilder som tagits med kameran medan vi var i stugan. Niall hade snott kameran flera gånger och tagit kort på allt. Vilket var bra eftersom att vi nu har massor av roliga bilder att kolla på. Vi har alltid tyckt om att fotografera så att vi kan minnas vad vi gjort.
När klockan slog ett var vi iordninggjorda för dagen och vi bestämde oss för att gå till Starbucks för lite brunch. Ingen idé att äta både frukost och lunch såhär sent, när man kan äta ett mål med mat.
Louis hade lämnat en lapp i hallen om att han skulle vara borta hela dagen och ska kanske inte komma hem förrän imorgon. Så jag och Harry har huset för oss själva.
När vi köpt brunch på Starbucks gick vi till parken. Solen hade värmt upp staden riktigt mycket och det var flera tonårsgäng som hängde i parken eller som gick förbi på väg till kiosen en bit därifrån.
Vi satte oss under en stor ek och började äta. Sedan bara låg vi där i gräset, pratade, tog kort med kameran och skrattade som vanligt åt alla konstiga miner vi gjorde.
Det var det här sommaren handlade om, att umgås, skratta, mysa, äta, vila, bada, sola, ja, allt. Sommarlovet har fått en riktigt bra start, och jag ser fram emot att spendera resten av sommarlovet med mina vänner, min familj, som dessutom varit där för mig i vått och torrt (bokstavligt, med vädret alltså). Hjärnskakningen kommer gå över snart, och då har jag sommaren att njuta av för fullt. Men skolan är inte så dålig ändå, jag har trots allt mina bästa vänner, och vi kan göra vad som helst, det blir ju vad man gör det till. Men framförallt, jag har min pojkvän. Han som från första stund, Stole My Heart.
Sista kapitlet uppe! Vad tycker ni om novellen?
Förutom att uppdateringen varit superdålig, det vet jag redan och jag är superledsen för det!
Ge både bra & dålig kritik nu, så att jag kan lära mig, för detta är den första novellen jag skrivit!
Jag hoppas verkligen att ni iallafall tyckte om den litegranna.
Har ni några frågor ang. novellen eller något annat?
Skriv en kommentar så ska jag försöka samla frågor i ett inlägg.
Som det ser ut nu blir det ingen ny novell på ett tag, men jag tar inte bort bloggen!
Stole My Heart - Kapitel 23
”Tack Harry” säger hon när vi avslutat kyssen. ”För allt du gjort för mig. Du anar inte vad det betyder.”
”Det var så lite så Lizzie, jag skulle kunna göra vad som helst för dig. För du är mitt allt.”
Jag tittar på henne och ler.
”Och du är mitt allt” svarar hon. ”Och Harry..”
”Du är min superhuman” tillägger hon sen med en blinkning och jag förstod precis.
Senare på kvällen.
Eftersom Lizzie skulle vila så mycket som möjligt gick hon och lade sig tidigare än vi andra.
Vi satt ute och sjöng lite, spelade lite kort och bara pratade. Vi har alltid kunnat prata om allt möjligt.
När klockan slog ett satt vi fortfarande ute men vi alla bestämde oss för att gå in och sova.
När regnet smattrade mot fönstret nästa morgon vaknade alla till och det dröjde inte länge förrän vi började packa våra grejer. Vi hade sovit sista natten och nu på förmiddagen skulle vi hem. Att det regnade ute gjorde det inte precis svårt att stanna inne.
När vi var klara med all packning kom skjutsen, och resan hem gick om möjligt ännu snabbare än resan dit. Louis skämtade som vanligt oavbrutet och Niall skrattade oavbrutet i takt med skämten.
När bilen stannar på sista ”hållplatsen”, det vill säga utanför Harrys hus känns det som om resan bara tagit ett par minuter. Alla förutom Louis, Harry och jag har redan kommit hem och nu är vi hemma vi också. Eller ja, på andra sidan gatan av vårt hem vill säga.
När jag kramat om och kysst Harry går jag och Louis över gatan och in i vårt hus. Det är svalt i kontrast till värmen. Det regnade bara ute i stugan, här hemma var det strålande sol.
Det dröjde inte länge förrän jag satt i den sköna vardagsrumssoffan med en kall läsk och tittade på TV och bläddrade bland kanalerna. Efter ett par superbra dagar i stugan var jag trött. Så det är skönt att Femman visar några Criminal Minds avsnitt på rad. Nu har jag eftermiddagen planerad.
När mörkret flera, flera timmar senare faller känns ögonen tunga som bly. Nyduschad och iordninggjord för natten lägger jag mig i sängen men plötsligt lyser rummet upp av mobilen. Harry.
”Jag vet inte om du sover redan, men antingen blir jag den sista du tänker på idag, eller den första du tänker på imorgon när du läser detta. Jag älskar dig <3”.
Leende trycker jag fram dialogen och skriver. ”Du är den jag tänker på jämt. Jag önskar du var här nu, saknar dig redan. Älskar dig! <3”.
Så fort jag lagt ner mobilen somnar jag på den mjuka kudden, den känns ännu mjukare än vanligt.
Detta är det näst sista kapitlet! Alltså kapitel 23! What do you think?
Stole My Heart - Kapitel 22
När jag slår upp ögonen känner jag hur pigg jag är. Den där tuppluren gjorde nog susen!
Det är ljust ute, och det visar sig att klockan bara är 16.00.
Det är precis tyst i rummet där jag sovit på soffan. Själv kan jag inte minnas att jag lagt mig där.
Försiktigt ställer jag mig upp och går fram till fönstret. Nere vid stranden syns de 8 gestalterna springa omkring eller knuffa i varandra i vattnet.
Jag går och byter om till badkläder jag med. Jag vill inte missa det roliga. Däremot får jag inte vara för ”kvick” i mina rörelser eftersom att jag egentligen ska vila så mycket som möjligt.
10 minuter senare går jag utanför dörren och vandrar ner till stranden så osynligt jag kan.
Perrie får syn på mig men jag hyschar henne snabbt med fingret och hon tittar diskret bort som om det bara var en fågel som fångat hennes uppmärksamhet.
Snart står jag bara 1 meter bakom Harry på bryggan och sekunden därefter hör man ett ljudligt plask.
Förvirrat tittar han ovanför vattenytan men när han får syn på mig förstår han att det var jag.
Alla de andra var redan i vattnet så ingen hade ju kunnat knuffa i honom.
”Där blev du minsann ägd Hazz!” ropar Niall. ”Bra jobbat Lizzie! Han var oövervinnerlig tills du knuffade i honom.”
”Du skulle ha sett din min Harry!” skrattar Eleanor och härmar honom så gott det går. Magmusklerna värker av skrattet.
”Hoppa i Lizzie!” hör jag Danielle ropa och jag vänder mig mot det hållet jag tycktes höra henne från.
Jag går upp på stranden och lämnar handduken på bordet där och precis när jag ska vända mig om känner jag ett par starka armar omfamna mig och snart nuddade Harrys blöta lockar min nacke.
”Du är ju jätteblöt Harry!” ropar jag när jag känner hans kalla våta kropp mot min.
Han vänder mig om så att jag tittar på honom. ”Man brukar bli blöt när någon knuffar i en.” blinkar han, tar min hand och börjar dra med mig ner mot vattnet. ”Sovit gott? Du somnade i bilen på vägen från sjukhuset så jag bar in dig till soffan och lät dig vara.”
”Jag känner mig hur pigg som helst. Huvudvärken känns bara litegranna men yrseln är helt borta för tillfället.”
Alla jagar varandra fram och tillbaka och under vattnet i jakt på att dra ner varandra. Själv satt jag och Harry inne vid stranden på det grunda vattnet. Jag känner inte för att springa just nu.
Tankspritt fingrar jag på min ring när jag hör hur Harry börjar sjunga i bakgrunden. Tyst. Men ändå tillräckligt högt för att jag ska kunna höra nästan varje ord.
I can’t be no superman, but for you I’ll be superhuman.
Resten av meningen hörde jag inte för att han sjöng för lågt.
Sen tar han min hand och tittar in i mina ögon som redan är fästa på hans.
”Jag menar varje ord jag sjunger” viskar han sen vid mitt öra innan han drar in mig i en lång kyss.
Kapitel 22! Vad tycker ni om novellen såhär långt?
Stole My Heart - Kapitel 21
I’m weaker, my words fall then they hit the ground. Oh life, come on here don’t you fail me now. I start to say, I think I love you but I make no sound.
Sakta öppnar jag ögonen och finner att Harry sitter bakåtlutad I en fåtölj och stirrar upp i taket.
Det här är definitivt inte stugan, det är ett som är säkert.
”Lizzie!” utropar han när han satt sig normalt och tittar på mig. ”Hur mår du?”
”Jag mår bra, lite ont i huvudet och lite yr kanske, men inget mer. Var är jag?” svarar jag och tittar mig omkring.
”Du är på sjukhuset Lizzie. Du fick tydligen en ganska rejäl hjärnskakning ute på sjön så att du svimmade av. Som tur var kom mamma ut till stugan bara en liten stund efter det och tänkte kolla läget så hon skjutsade in oss två till sjukhuset. De andra är kvar i stugan. Mamma är just nu bara och köper lite kaffe”. Han flyttar fåtöljen så att han sitter precis jämte sängen.
”Jaha, jag mår i alla fall mycket bättre nu” säger jag och spricker upp i ett litet leende.
Han tittar på mig och ler lättat.
”Förresten, vad var det för sång du sjöng på?”
”Vilken sång?”
”Den som du sjöng när du låg bakåtlutad och stirrade upp i taket”
”Åhh, ehm..” han kliar sig lätt i nacken och snart letar sig en lätt rodnad fram på kinderna.
”Det var inte meningen att du skulle höra det. Men det är en sång jag skrev..”
Han tar en liten paus och fortsätter. ”… till dig”.
Jag stirrar förvånat på honom. Vilket fick honom att rodna ännu mer.
”Sjung” ler jag mot honom.
Under the lights tonight, you turned around and you stole my heart. With just one look when I saw your face, I fell in love it took a minute girl, to steal my heart tonight….
“Har du skrivit den?”
Han tittar ner en snabb sekund och nickar.
”… till mig?”
Han tittar upp igen och ler. ”Ja”.
Jag finner inga ord. Jag visste redan att han kan sjunga, riktigt bra, men låten. Den är jättebra. Och den är till mig.
Hennes blick vandrar fram och tillbaka mellan mina ögon. Det var uppenbart att hon är överraskad.”Jag älskar den!” utropar hon och sätter sig upp. Hon klappar lätt på sängen och visar att jag ska sätta mig där.
Jag kramar om henne hårt. Det var läskigt att se henne svimma av innan. Det var skönt att veta att allt var okej, förutom en rejäl hjärnskakning. Lite vila skulle göra susen.
Jag ger henne en lätt puss på pannan.
”Hej Lizzie, hur mår du?”
Mamma öppnar försiktigt dörren och sätter sig på en stol i hörnet. I handen håller hon en kaffekopp.
”Jag mår bra, lite huvudvärk och yrsel men det är inte så farligt”.
”Vad bra. Doktorn sa att så fort du mår bättre får du åka härifrån. Hon skrev ut lite smärtstillande som du får ta när du behöver sen med. Så säg bara till när du vill härifrån.”
”Jag mår bra nog för att åka.” säger Lizzie sen och snart var hon uppe ur sängen. Hon hade fortfarande sina vanliga kläder på sig.
Snart står hon vid dörröppningen med skorna på och vi alla går ut. Hon går och säger till att hon åker och sedan beger vi oss alla ut till stugan igen. Lizzie var väl antaglien trött eftersom hon somnade med huvudet mot min axel samtidigt som jag håller om henne.
Mamma tittar på oss i backspegeln. ”Glöm inte att hon måste vila mycket och även dricka mycket vatten.”
”Nej då, det glömmer vi inte.”
När vi kommer fram släpper mamma av mig och Lizzie. Hon sover fortfarande så jag bär henne in genom dörren och fram till soffan.
”Wow, man kan tro att ni gift er och att du bär henne över tröskeln till ert nya hus” halvt ropar Louis för att lätta upp stämningen som befinner sig i stugan. Det funkar och alla fnittrar till. Men vi tystnar snart igen med tanke på att Lizzie sover. ”Hur är det med henne?”
”Hon fick en rejäl hjärnskakning, men inte mer. Hon behöver bara vila och dricka mycket vatten för att bli bättre.”
”Skönt att höra” säger Louis och då och vi andra kan inte annat än att hålla med. Det blir alltid obehagligt när något händer någon i vår kompiskrets. Men han sa nog så då han har ansvaret över henne, hans lillasyster, medan deras föräldrar är borta.
Kapitel 21 är uppe! Nu börjar storyn dra slut, tre kapitel kvar bara!
Stole My Heart - Kapitel 20
Förvirrat tittar jag mot Harry som kommer närmare båten och jag känner hur skrattet snabbt ersätts av paniken som ökar. Harry tittar förvirrat men panikartat runt omkring sig vilket gör att jag också gör det. Lite längre bort ser jag något. En bit ifrån oss flyter en figur, Lizzie, och det ser ut som om hon vore livlös. Jag ser Harry simma simma dit och lyfter försiktigt upp henne i båten. Även han ser ut att vara fylld av panik, vilket kanske inte var så konstigt. Hon andas i alla fall hyfsat bra och vaknar ganska snart när vi skakat lite på henne. Några hostningar senare är det lilla vattnet som samlats i lungorna borta och vi alla andas ut. Hon är fortfarande blek när hon kryper närmre Harry för att sedan omfamna honom.
”Hur känner du dig?” Frågar jag lugnt och tittar på henne med stora ögon.
Hon snyftar lätt till men svarar snart ”Bra, antar jag”.
Med det sätter jag fart mot de andra på bryggan. Helt omedvetna om vad som hänt hoppar de gång på gång i vattnet och skrattar.
”Är det vår tur nu?” skrattar Liam. ”Ni dröjde ju jättelä..” Han avbryter sig själv när han ser Lizzie som sitter nerböjd mot Harry som tröstar henne. ”Har det hänt något?”
Han, och likaså de andra, tittar på Lizzie som nu tittat upp och Harry svarar. ”När vi flög av tappade hon andan och svimmade av för några sekunder”. Hon tar ett djupt andetag. ”Jag vill helst inte fortsätta åka”.
”Lämna av mig och Lizzie på stranden så får ni fortsätta” säger Harry när Lizzie pratat till punkt.
”Be right here” säger jag snabbt till Liam och de andra och kör in Lizzie och Harry till stranden.
Sakta går vi upp mot stugan. Jag var inte alls på humör nu och huvudet dunkar högre och högre för var sekund.
Vi byter om snabbt och sätter oss sedan i soffan tillsammans. ”Säkert att du mår bra?”
Harry för min blick till hans med sina fingrar på min haka och tittar allvarligt på mig. ”Du ser inte särskilt kry ut”.
”Jag mår bra” säger jag och ler mot hans omtänksamhet. ”Bara lite huvudvärk men det går över”.
Inte ens det lugnar ner hans allvarliga men oroliga blick.
”Det är sant, jag mår bra!” Jag ger honom en puss innan jag kurar ihop mig och lägger mig i hans knä och tittar upp i hans gröna ögon.
Han ler mot mig. Hans fina smilgropar letar sig fram lite försiktigt vilket gör att jag också ler.
”Vad?” han ser skrattande på mig.
Jag skakar skrattandes på huvudet men slutar snart när jag märker hur ont det gör. Med ens ersätts Harrys smilgropar av en gravallvarlig blick.
”Mitt huvud..” börjar jag och märker hur jag snubblar på orden. Jag för snabbt handen till där det ömmar som mest. Harrys blick växlar mellan olika känslor hela tiden innan de stannar mest för att de ser helt skräckslagna ut. ”Lizzie, du är ju helt vi…”
Mer hör jag inte, för strax hör jag ingenting och det enda jag ser är mörkret.
Kapitel 20! Vad tycker ni?
Fråga + svar
Stole My Heart - Kapitel 19
Jag vaknade väldigt lätt på morgonen tack vare ljuset som nådde mina ögon. Lizzie däremot sov fortfarande lugnt. Jag kikar på väggklockan. 8.00. Vi måste ha somnat runt klockan 2 på natten, det såg ut så inatt när jag kollade klockan men jag vet inte riktigt. Frustrerad vid tanken på att jag inte kommer kunna somna om går jag upp för att slippa störa de andra. Jag tar mig ut till köket och kollar bland maten som vi har. Jag kan ju likagärna börja göra frukost säger jag lågt för mig själv när jag plockar fram mjölk, ägg och salt. Omelett är enkelt och gott. Precis som jag hoppats på börjar de andra vakna till liv när jag 20 minuter senare plockat fram bröd och diverse frukosttillbehör. Medan jag placerar omeletten på grytunderlägget ser jag i ögonvrån hur någon sakta går mot mig. Jag vänder mig snabbt om för att chocka en nyvaken Lizzie. ”God morgon älskling” får hon ur sig samtidigt som hon gäspar. ”God morgon på dig med” svarar jag leende och pussar henne. ”Nu tycker jag vi väcker dom andra till liv” säger jag sen, tydligt och högt eftersom att jag vet att de andra hör mig. Niall kom snabbt upp på benen. Hans reaktion ser så rolig ut, som om han trodde jag skulle hälla vatten på honom, igen, eller kanske till och med slänga honom i sjön. Igen.
Snart satt vi alla runt frukostbordet och åt. Klockan var ju bara halv 9, så vi skulle få en lång dag framför oss. Medan vi äter blickar vi tillbaka på gårkvällen/natten och det som hände. Snart skrattar vi alla åt Nialls min, det skulle nog dröja ett tag innan vi glömmer hans reaktion på hur vi väckte honom.
Sedan diskuterar vi lite idéer om vad vi ska göra under dagen. Vi kommer fram till att vi ska åka ut med båten litegranna. Det finns nämligen en liten flytbrygga där ute som man kan hoppa ifrån. Men jag kommer snabbt på en annan idé.
”Jag kan gå till förrådet sen och kolla om vår stora gummibadring finns kvar. Isåfall knyter vi fast den i båten och åker efter i hög fart.”
Ingen säger ett ord, Louis bara nickar och resten ser ut att vänta på en fortsättning.
”Det är jättekul” tillägger jag snabbt med ett leende och börjar sakta dricka ur mitt glas med juice.
”Det låter som en bra idé” säger Liam sen och sneglar lite försiktigt på Zayn. Nu förstod jag.
”Ja det gör det” säger Zayn när Liam kollar på honom. Alla bara häpnar. Vi alla visste att han inte kan simma. ”Det finns väl flytvästar eller?” Säger han sen i förhoppning.
”Ja, det gör det. Men jag ska först kolla om den där ringen fortfarande finns kvar i förrådet”.
Med det äter vi alla upp resten av vår frukost innan vi fixar oss för en förhoppningsvis fullspäckad dag på sjön.
Snart var alla redo för en dag ute på sjön. Ringen fanns kvar på samma ställe som jag minns att den skulle vara så snart satt vi alla trängda i den ändå hyfsat stora båten påväg ut på den flytbryggan som finns. Vi ville ju åka så fort som möjligt med båten så därför var det bara jag som körde först medan Louis och Eleanor tog sig an utmaningen att hålla sig kvar på ringen. De andra satt lugnt på flytbryggan och kollade på. Det dröjde inte länge förrän båda hamnat i vattnet och då var vi andra inte sena med att gapskratta.
Louis tog nu över ratten så att jag och Lizzie kunde åka tillsammans.
”Jag ska minsann vinna över dig!” skrek Lizzie så högt hon kunde för att överrösta motorn.
”Game on!” svarar jag och Louis ökade farten ännu mer. Vattnet bara stänkte på våra ansikten. Vi lyckas båda hålla kvar oss i flera minuter, trots flera försök från Louis att svänga så att vi åker av.
Beslutsamt ökar han farten ytterligare så att vi kan åka av någon gång. Nu var vi nästan över på andra sidan av den lilla sjön och vi svänger av för att åka tillbaka. Jag vet inte vad som händer vår ring kränger till riktigt hårt så både jag och Lizzie åker av. Eller rättare sagt, flyger av. Väl tillbaka med huvudet över vattnet tittar jag mig skrattande omkring för att se vart Lizzie är, men jag ser henne ingenstans.
What do you think?
Stole My Heart - Kapitel 18
Först möter mitt lag, som består av mig och Niall Liam och Zayn. Tyvärr förlorade vi med 46 poäng mindre och fick möta Eleanor och Perrie som förlorat mot Lizzie och Danielle medan båda vinnarlagen mötte varandra. Gång på gång hörde man hur alla lagen slog mot korten när man fått en kvartett. Det lät så roligt mot alla sovsäckar som vi satt på, allt prasslade så där plastigt.
Det slutade i alla fall med att jag och Niall vann mot Eleanor och Perrie som då kom sist. Vi kom 3a, Lizzie och Danielle vann hela duellen och Liam och Zayn kom tvåa.
Det hela slutar med att vi sitter i par. Lizzie lade sig med sitt huvud i min famn, Louis höll om Eleanor, likaså gjorde Zayn och Perrie. Liam sitter och leker med Danielles hår och sen var det Niall. Som satt mellan Louis och Liam i sin ensamhet. Stackarn.
”Hänger någon med och tar ett nattdopp?” Frågar Danielle plötsligt.
Killarna skakar långsamt på huvudet men alla tjejerna hakar på. Vi går snabbt och byter om till bikini, grabbar tag i våra handdukar och beger oss ner mot bryggan som ligger ungefär 100 meter från stugan. Först sätter vi oss bara ner på kanten av bryggan och rör fötterna i vattnet lite lätt. Solen är precis bakom bergen långt där borta och mörkret faller väldigt snabbt. 10 minuter senare ser man inte längre än 10 meter framför sina ögon. Eleanor ställer sig upp lite långsamt. ”Så, ska vi hoppa i eller?”
Sekunden därefter hör man ett plask, och tre till efter det. Sedan ser vi några torra killar uppe på bryggan, fullt upptagna med att skratta.
”Dyk under ytan, simma fram till bryggan och dra ner dom” viskar Danielle till mig och strax var vi alla tjejer under vattenytan beredda på att utföra vår plan. Vi märker hur osäkra killarna blev när de för första gången sen skrattattacken tittar ut över vattnet och inser att vi inte är där de trodde. Snabbt – men tyst – simmar vi precis intill bryggan och tar tag i grabbarnas ben och rycker till. Snart var alla 5 killarna i vattnet, och denna gången var det vi tjejer som skrattade. Tills killarna tog tag i våra ben under vattnet och drog under oss, igen. ”Got ya” viskar Harry i mitt öra sådär hest medan han ger mig en blöt kram. Jag besvarar fnittrandes hans kram och ger honom en snabb puss innan vi drar oss till de andra som redan satt sig på bryggan igen.
”Där fick vi er allt” skrattar Louis mot oss tjejer. ”Klart vi ville vara med och bada” säger Zayn plötsligt. ”Bara vi inte gick ut på för djupt vatten alltså” tillägger han sen.
”Vad sägs om att ta ut en stor filt på gräsmattan, hämtar lite snacks och sedan snackar i några timmar?” hör jag Harry säga jämte mig.
”Låter toppen!” svarar vi alla samtidigt och börjar dra oss mot stugan igen. Det hade blivit ganska kyligt ute så på vägen in virade vi oss alla in oss i handdukar. Snart satt vi alla ute i våra One Pieces på en stor filt och hela mitten av filten täcktes av en och annan skål med olika snacks. Efter ett par timmar drog Louis igång alla sina natthumor skämt, det märktes tydligt att han var trött. Det märkte tydligen Eleanor också, för strax sa hon god natt och gick in. Louis gick strax efter henne.
Niall hade redan somnat, han låg där tyst mellan Liam och Zayn på sin kudde och man kunde nätt och jämnt höra låga susningar.
Jag var nu väldigt trött också, så jag sa god natt, tog in alla skålar och lämnade Liam, Harry, Zayn och Niall ute. Perrie och Danielle hängde med mig in då de också ville lägga sig. Vi bytte om till våra mjukiskläder, det skulle bli lite kyligt om natten så en vanlig pyjamas räcker inte innan vi kryper till kojs.
Jag låg vaken och väntade på Harry så att han kunde lägga sig i sin sovsäck som låg jämte min.
Snart hör vi högljudda skratt utanför, så både jag och Danielle går nyfiket till fönstret och tittar ut. Strax därefter kommer Liam, Zayn och Harry inrusandes, i full fart med att försöka lugna ner sitt skratt, men det funkade inte. Snart kom Niall inrusandes, även han skrattandes. Förgäves försökte han se sur ut men det funkade inte. Hela han var genomblöt. ”Det där var taskigt!” fick han fram sen. ”Vi behövde ju väcka dig i vilket fall” skrattade Liam. Ingen av killarna har lyckats lugna ner sig riktigt.
”Det hade väl kanske räckt med att skaka om mig försiktigt, inte slänga mig i sjön”. Det sista säger han med ett skratt med en underton av lite frustration. ”Nu måste jag ju bli torr igen innan jag kan somna”. Strax därefter piggnar Louis till och ser helt frågande ut. Ingen svarar utan Niall går till ett av sovrummen för att byta om och Liam, Zayn och Harry går och lägger sig, fortfarande fullt upptagna med att skratta. Danielle och jag står kvar precis i närheten av fönstret där vi ställt oss. Men vi smyger strax fnittrandes tillbaka till våra sovsäckar när vi hör Liams och Harrys viskningar.
Harry omfamnar mig med en varm kram där vi låg i varsin sovsäck och skulle somna. Jag trycker honom ännu närmre mig och kramar honom hårt. Jag känner ögonlocken bli tunga, men innan jag somnar känner jag hur Harry flätar samman sina fingrar med mina, ger mig en lång kyss följt av ett ”God natt” som fick mig att rysa av välbehag.
Feedback?
"Schema"
Kapitel 19 – tisdag 2/10-12
Kapitel 20 – fredag 5/10-12
Kapitel 21 – tisdag 9/10-12
Kapitel 22 – fredag 12/10-12
Kapitel 23 – tisdag 16/10-12
Kapitel 24 (Sista kapitlet!) – fredag 19/10-12
Såhär ser "schemat" ut för novellens sista kapitel. Den är nu färdigskriven och kommer bli publicerad med jämna mellanrum som ni ser ovan.
Hoppas ni gillat novellen hittils och hoppas ni läser de sista kapitlena!
Kram, Ebba ♥
Stole My Heart - Kapitel 17
När alla presenter var öppnade, all mat var slut, och alla de senare gästerna gått hem var det bara jag, Louis, Harry, Eleanor, Liam, Danielle, Zayn, Perrie och Niall kvar. Och självklart min mamma och pappa. Men snart skulle de också åka. De stod nu redo i hallen med resväskorna i handen. ”Louis, Lizzie..?” nästan viskar mamma åt oss i dörröppningen så att vi ska komma. De andra förstod ju så de stannade kvar. Jag kramar om dom båda två innan de pussar mig och Louis på varsin kind och stiger ut genom dörren som snart stängs igen.
Väl tillbaka i vardagsrummet ställer sig Harry upp; ”så… Vem vill hänga med ut till stugan?”
Alla sprack upp i leenden. När Harry sa att vi skulle åka till stugan häromkvällen förväntade jag mig inte att det skulle vara så snart, och framförallt inte tillsammans med alla andra. Men det gjorde självklart inget för mig, alla är vi bästa vänner, så ett par nätter ute i Styles stuga passar fint som en sommarlovsstart.
Först nu märker jag hur alla tittar på mig och det dröjer inte särskilt länge innan jag förstår varför. Alla visste redan att vi skulle åka nu, alla var redo med packning – utom jag.
”Vad behöver jag ha med mig?” skrattar jag försiktigt innan jag går till förrådet och hämtar min väska för att sedan gå upp och packa ner vad som behövs. Alla hänger med mig upp, aldrig hade jag trott att en packning kunde vara så intressant? Det blev mer som en låtsas TV show så som vi alla skrattade när var och en skulle komma med bra klädförslag. Louis skulle som vanligt skämta. Efter en stund hade jag i alla fall fått ner min OnePiece, ett par mjukisbyxor, shorts, linnen, tröjor, gummistövlar och lite annat nödvändigt att ha i en stuga. Nu var vi alla mer än redo för att par nätter tillsammans. Alla är taggade till tusen, för det brukar bli riktigt roligt när vi alla gör något.
Vi alla såg till att alla fönster och dörrar utåt var låsta och sedan drog vi över till mig där allihopa lämnat sin packning, eller ja, förutom Lizzie. Snart var vi alla inpackade i den stora bilen och resan dit påbörjades. Det kändes som några minuter, eftersom att vi alla satt och skrattade så att vi lät som jag vet inte vad, sälar? En bilresa med Louis är definitivt inte tråkig, det kan jag lova. När mamma väl lämnat in kassarna med mat som hon hade fixat åkte hon iväg, äntligen var det bara vi här. Vi alla bäddade iordning våra sängar på golvet i vardagsrummet. Det finns sovrum här, men det blir så mycket roligare att sova tillsammans på detta sättet. Alla bäddarna låg riktade mot en punkt, och allt bildade en slags cirkel tillsammans.
Vi tog fram den klassiska kortleken och körde en massa lekar. Alla iklädda sina OnePieces.
Niall har på sig sin med USA flaggan, jag har på mig min vita, Louis sin gråa med mönster på, Liam sin blåa, och Zayn sin gröna. Det roliga var att både Lizzie, Eleanor, Danielle och Perrie har på sig någon form av rosa One Piece, vilket somsagt såg väldigt roligt ut.
”Kan vi inte köra en duell med Kotten?” frågar Perrie plötsligt, när vi hade kört klart den femtielfte omgången av bubblan, som förresten alltid är en klassiker.
Louis hade tydligen aldrig hört talas om den leken, med tanke på minen han hade i ansiktet, men vi andra visste klart vad Perrie menade. Bortsett från Louis så var vi 4 killar och 4 tjejer, perfekt för en duell med Kotten.
Medan tjejlagen gick till två andra rum för att bestämma tecken gick jag och Niall iväg för att bestämma vårt . Louis, som inte är med i duellen gick iväg för att hämta lite snacks åt lagen för att sedan se hur leken fungerar.
När tjejerna väl kommer tillbaka och sätter sig en bit ifrån oss utbrister Liam plötsligt: ”It’s on like Donkey Kong!” i en aning stridslysten ton, vilket får alla att brista ut i skratt innan duellen börjar.
"Disclaimer" på produktbilderna på One Piece. OnePiece är bildkällan där.
Kapitel 17! Jag är verkligen jätteledsen för den dåliga uppdateringen. Har inte haft tid eller ork eller inspiration för att skriva det senaste och jag hoppas ni förstår det. Men jag gillar det här kapitlet. Gör ni? :)
16.00
Stole My Heart - Kapitel 16
När Lizzie höjer kameran ännu en gång för att ta ett kort springer jag snabbt bort till de andra för att joina dom. Hon gör precis som hennes mor och håller inne knappen hela tiden. Jag måste se jätterolig ut eftersom bilderna fångar mig springandes framför kameran. Skrattandes tar vi varandra om axlarna och ler mot kameran. Sedan går hon bort mot det där elskåpet som är några meter bort och ställer in kamerans inställningar. ”Kom allihopa!” ropar hon med en gest som visar att vi ska ställa sos jämte henne. När alla vi ställt upp oss springer hon snabbt till kameran för att trycka på knappen. 10 sekunder senare blixtrar kameran till, flera gånger. ”Jag bara måste ju ha en bild på alla oss” säger hon när de bländande blixtarna slutat.
En snabbt titt mot arbandsuret säger att vi måste gå nu. Jag och Lizzie ska vara i klassrummet innan vi ska vara i aulan. De andra ska vara i aulan före oss. Väl framme vid skoldörren skiljs vi åt och de andra går vidare mot aulans byggnad. Ettornas korridor är fylld med uppklädda elever, men snart töms den sakta men säkert när eleverna går mot respektive klassrum.
Efter ett litet tal från mentorerna får vi våra betyg i ett kuvert men jag bestämmer mig för att vänta med att öppna. Jag vet ändå redan på ett ungefär vad jag har fått för betyg. Efter det blir det lite kramande innan vi drar oss mot aulan där rektorn ska hålla sitt tal. Med tanke på talet han höll i julas är det väl inget att se fram emot. Tillslut är allt över och alla elever rusar ut ur salen. Äntligen sommarlov! Vi möter upp med de andra som precis haft sitt avslut i deras klassrum och börjar gå mot den avlägsna skolbyggnaden där utspringet ska äga rum. Vi alla ska ju vara med och fira Louis student. På vägen stannar vi för att öppna våra kuvert. Yes! Jag är nöjd. Score! ”Hur gick det för er?” frågar jag de andra. ”Jag är nöjd” svarar Zayn och Niall håller med honom. Liz ser riktigt glad ut, antar att hon fick bra betyg. Likaså Liam, Danielle och Perrie. ”Alla nöjda?” frågar Lizzie och alla nickar till svar innan vi går vidare.
Det är fullt med folk och klasserna börjar strax springa ut. Louis klass är nummer två. Vilket var väl bra det, för det är väldigt mycket ljud så jag hade nog inte orkar stå där bland allt oväsen länge. Skönt att mamma och pappa redan är där längre fram så att de kan ta bilder. Jag vill inte så jämte högtalarna precis. Harry tar min kamera och knäpper lite bilder på oss som står och hejar på Louis, sen tar Liam kameran och knäpper lite bilder på mig och Harry. Sen tar jag kameran från Liam och börjar fotografera Louis som jag ser kommer mot oss tillsammans med mamma och pappa som håller i skylten. ”Grattis Lou!” utropar jag och springer fram för att ge honom en bamsekram. ”Tack syrran”. Som tur var ryckte Harry från mig min kamera och fotograferade detta ögonblicket.
Jag backar lite försiktigt för att låta de andra gratta honom. Snart får vi syn på Eleanor som kommer hitåt. ”Grattis!” säger hon till Louis och ger honom en puss. Sedan beger vi oss alla hem mot vårat hus för att invänta alla gästerna.
Efter ett par timmar, när de flesta släktingarna varit här för att gratta Louis är det bara några kvar. Rättare sagt, så är det våra kompisar som är kvar. Louis har inte öppnat några presenter än, men tog precis upp det lilla nätta, bekanta paketet och öppnade det. Jag sätter mig på stolen jämte honom medan han skådar det lilla armbandet och spricker upp i ett leende. Han tittar på mig med varma ögon innan han skådar graveringen lite nogrannare. ”Jag älskar dig Louis – Lizzie” läser han innan han tittar upp mig igen. Jag tar armbandet ur hand grepp och sätter det kring hans handled. Sedan drar han in mig i en lång kram. ”Jag älskar dig med Lizzie”.
Kapitel 16! Förlåt för dålig update ännu en gång. Nu har skolan börjat dessutom. Har mycket att göra.
Vad tycker ni om kapitlet?
Imorgon!
Stole My Heart - Kapitel 15
Så fort jag stängt dörren springer jag upp till rummet igen. Jag har redan planerat alla kläder inför imorgon så nu är det dags att hänga fram det inför imorgon. Jag har köpt en fin (dock inte för fin) ljusrosa klänning där kjolen faller i ett jättefint tunt svall. Till det har jag ett par ett par vita nätta sandaler. Håret hade jag tänkt sätta upp i en sned fiskbensfläta och sminket skulle vara så naturligt som bara möjligt.
Medan jag tar ut sandalerna för att ställa dom framför spegeln knackar det på sovrumsdörren. Strax därefter kikar mamma in.
”Är det dina skolavslutningskläder?” är det första som for ur henne och jag nickar till svar när hon ställer sig jämte mig.
”Du kommer bli jättevacker” säger hon sen med ett stort leende och pussar mig på pannan. ”Egentligen så kom jag upp hit för att säga till dig att maten är klar”.
När middagen var över och klockan slagit 23 känner jag hur ögonlocken blir jättetunga. Jag byter snabbt om till pyjamas och lägger mig i sängen och somnar.
Plötsligt ljuder det där hemska alarmet i hela rummet. Blir lika rädd varje gång. Nu är jag i alla fall vaken. Klarvaken. Klockan är halv 7, alltså har jag två timmar att göra mig iordning. Innan jag går ner för att äta hoppar jag in i en lång varm dusch.
Jag skulle precis avsluta den 40 minuter långa duschen när jag hör att min telefon ringer. Det var inte bara vilket signal som helst, utan den som Harry hade ställt in på sin kontakt. Good Lovin’ heter låten. ”I got the fever, yeah, and you got the cure (got the cure!), hey come on and say yeah, yeah, yeah, yeah, yeah…….”.
Snabbt som blixten är jag ute ur duschen och inne i mitt rum med en handduk om min våta kropp.
”God morgon!” svarar jag när jag tryckt på den gröna luren.
”God morgon på dig med!” svarar han med en sömnig ton.
”Trött?” frågar jag efter att ha hört en tyst gäspning som ändå lät tillräckligt högt för att jag skulle höra den.
”En aning kanske” skrattar han tillbaka. ”I alla fall, jag ringer bara för att fråga vilken tid det var vi skulle mötas. Niall smsade nyss och undrade om vi hade lust att möta upp honom och Liam. Han skulle kolla med Zayn också”.
”Halv 9 tror jag det var. Självklart kan vi möta upp dom med. Skicka ett sms sen när du vet var vi ska möta dom bara. Jag ska bara kolla med Louis hur det blir med honom. Jag tror inte han kan hänga på eftersom de ska mötas inför utspringet., häng kvar lite bara” säger jag medan jag går ut i hallen och bort till Louis dörr och knackar lätt. ”Louis? Går du med oss till skolan eller ska du vara i skolan senare?”. ”Senare” svarar han kort. Det märktes tydligt att jag råkat väcka honom. ”Okej, förlåt att jag väckte dig! Ses sen!”.
”Han går inte med oss” säger jag till Harry på vägen tillbaka till mitt rum.
”Haha okej. Men ja, jag sms:ar sen när jag hört från Niall. Puss!”
”Puss” säger jag innan jag trycker på den röda luren. Först nu märker jag den stora vattenpölen på golvet. Jag hann inte sätta upp håret i en handduk innan.
Efter att ha satt upp håret i en handduk, smörjt in mig själv med lite bodybutter och tagit parfym går jag ner i morgonrock för att äta lite frukost. Ingen annan är vaken än så jag äter i min ensamhet.
När jag äntligen fått i mig en sega mackan efter ca 20 minuters ätande (jag har aldrig tyckt om att äta på morgonen) är det dags att göra mig iordning.
Jag tittar mig i helfigursspegeln och nickar belåtet. Jag såg faktiskt bra ut. Om man får säga så om sig själv. Det hade tagit mig ca 40 minuter att göra mig iordning, och nu kommer Harry om 10 minuter. Sedan skulle vi möta Niall, Zayn, Perrie, Danielle och Liam på den lilla omvägen till skolan. Jag tar fram min lilla vita väska och lägger ner mobilen där i. På vägen ut från rummet plockar jag med mig kameran. Mamma ska få ta en bild på mig och Harry innan vi går och sen vill jag ta kort på alla oss i vårt lilla kompisgäng. Jag kommer ner lagom för att se alla andra äta frukost.
”Vad vacker du är humlan!” utbrister pappa och kommer fram för att ge mig en kram. Mamma gjorde likadant hon med. Den bekanta ringklockan höll på att avbryta men pappa öppnar så mamma kramar om mig ännu hårdare innan hon tar kameran från mitt grepp. ”Hej Harry! Vad stilig du är” utropar mamma samtidigt som jag vänder mig om. Där står Harry med hakan i golvet. Jag kan inte annat än att hålla med mamma. Han var verkligen stilig i sin kostym. ”Du är verkligen stilig Harry” säger jag efter mamma. Han harklar sig lite generat. ”Förlåt. Tackar, men men jag måste säga att du Lizzie är jättevacker”. Jag skuttar bort till honom i dörröppningen och kramar om honom och ger honom en lätt puss.
*klick*. Jag kan inte låta bli att skratta lite när jag inser vad det var som gjorde ifrån sig det klickande ljudet. Det var mamma med kameran. ”Ställ er jämte varandra nu så får jag ta en fin bild på er”. *klick*.
Efter ganska många bilder (mamma håller alltid inne knappen så att kameran inte missar ett ögonblick) tar jag kameran ur mammas grepp och pussar både mamma och pappa hejdå och går sedan ut genom ytterdörren med Harrys arm om min midja. 5 minuter senare ser vi 3 uppklädda killar och två otroligt fina tjejer borta vid bänken där vi alltid mötte upp de andra. Zayn som är klädd i grå kostym håller handen runt Perries midja som omslöts av en vit långtunika. Niall är klädd i grå tröja till vita byxor, Liam, klädd i vit skjorta, svart väst och svarta byxor håller hand med Danielle som bär en otroligt fin svart klänning. Alla är riktigt stiliga. Jag höjer kameran på vägen till dom och knäpper av en bild. Sekunden fotot togs hade alla gjort de roligaste minerna de kunde komma på. Det är mina vänner det.
Femtonde kapitlet uppe!
Detta är sista kapitlet på ett tag (iallafall en vecka eller så) då skolan börjar på tisdag och jag har massa inplanerat innan dess. Ni får gärna komma med mycket respons på de senaste kapitlena så att jag vet vad som är bra och inte! Dessutom vore du suuuperschysst om du tipsar om novellen till andra. :)
