Stole My Heart

 

Allt eftersom hade stämningen blivit bättre, som tur var, och vi hade snackat om allt möjligt precis som alltid. Men klockan slog halv 9 och vi insåg nu att skolan började om en halvtimme. Med andra ord, dags att resa sig ur den sköna soffan, bort från Harrys famn och gå till skolan.

Vi samlade ihop våra saker och gick.

”Har du planerat din lilla överraskning än?” Frågade jag Harry nyfiket.

Han tittar ner på mig och ler med sitt fina leende som fick mig att smälta.

”Ja, allt är fixat”, säger han stolt.

”Ledtråd?”

”Nepp”, säger han glatt, och i nästa sekund svingar han runt mig i luften. När han sätter ner mig igen tillägger han ”du får se imorgon älskling” och ger mig en puss.

Dagen hade inte börjat bra, men som den såg ut nu kunde den faktiskt bli bra. Och jag har Harry att tacka för det.

”Vad för överraskning?” Frågar Louis nyfiket och Eleanor slår till honom lätt på axeln.

”Det kan han ju inte säga dummer!” Utbrister hon i ett skratt.

”Eftersom jag och Harry inte ska med på ettornas skolresa har han planerat något på eftermiddagen, och han har det som överraskning för mig”, säger jag till min brorsa.

Vi kommer fram till skolan och lektionerna börjar.

Efter skolan.

Louis, tillsammans med Eleanor väntade på mig och Harry efter sista lektionen. Vilket kändes riktigt skönt för jag var inte redo att gå hem själv än.

Harry höll min hand i sin som sa att jag var säker hos honom.

”Jag vill verkligen inte gå hem”, suckar jag.

”Inte jag heller”, säger Louis snabbt.

”Ni kan hänga med mig”, allihopa, fortsätter Eleanor. ”Vi kan göra lite mellanmål tillsammans och hitta på något”.

”Låter jättebra”, säger Louis. ”Men säkert att du vill?”

”Självklart! Min älskling och hans lillasyster mår inte bra och jag vore bara glad ifall jag kunde hjälpa er”.

”Tack”, utbrister jag med några glädjetårar. Harry märkte att jag ville ge henne en kram, så han släppte ofrivilligt sitt grepp om min hand och lät mig omfamna henne. Sedan drog han mig tillbaka, gav mig en puss på kinden och flätade samman våra händer igen.

 Eleanor bor i den äldre delen av staden, med äldre hus och fina gårdar. Det är riktigt vackert här.

Hon låser upp dörren till deras magnifika hus och vi kliver in.

”Här kan ni hänga av era jackor och där kan ni ställa skorna”, säger hon medan hon går runt och tänder lite lampor. Förutom det stora fönstret jämte dörren släpptes inte mycket ljus in i hallen.

Hon visar oss sedan in i det väldigt moderna köket och alla förutom Eleanor sätter sig vid köksbordet.

”Vad vill ni hitta på att äta?” Frågor hon medan hon öppnar lite skåp för att visa vad som finns.

Louis reser sig upp och går fram och omfamnar henne bakifrån. Han viskar något i hennes öra och hon nickar till svar på det han nyss sagt.

”Jag och Eleanor tänker göra ett överraskningsmellanmål”, säger Louis med överdrivet gammaldags tal (ni vet såna där engelska butler som pratar?) när han släppt sin omfamning om Eleanor. Sedan fortsätter han med samma ton: ”ni kan väl gå in i sällskapsrummet och hitta på något så länge” och gör en gest mot rummet runt hörnet.

”Som ni vill Mr. Tomlinson”, utbrister jag med en något flummig honnör.

Jag drar med mig Lizzie in i sällskapsrummet som Louis så fin uttryckt det. Det var riktigt fint inrett, modernt, precis som i köket.

Det fina med huset var att insidan var totala motsatsen mot utsidan. Utsidan var gammaldags och insidan toppmodern.

Jag sätter mig ner i soffan och drar ner Lizzie i mitt knä.

”Hur hade du tänkt göra inatt?” Frågar jag tyst medan jag tittar in i hennes isblåa ögon.

”Jag hade faktiskt tänkt kolla om jag fick sova över hos dig”, svarar hon med en hoppfull min.

”Det kan vi nog ordna”, svarar jag med ett leende som förhoppningsvis fick upp humöret igen. ”Men du kan inte ignorera dina föräldrar för alltid, tillägger jag sen”.

”Det vet jag, jag är bara inte redo än. Och tack förresten”, tillägger hon med ett leende.

Medan vi satt och snackade om lite allt möjligt sprider sig en doft av pannkaka i huset. Sekunden där efter dyker paret upp med två tallrikar var i handen.

”Vi ska bara hämta bestick också”, sa Eleanor och drog med sig Louis ut i köket igen.

Vi betraktade maten på tallrikarna, och det var inte bara pannkakor, utan crepes, med jordgubbar och smält mjölkchoklad. Wow, dessa två kunde verkligen laga mellanmål!

De kom snart tillbaka med både bestick och dricka.

”Wow, ni två har verkligen gjort er besväret att göra detta!” Utbrast Lizzie.

”Äsch, vi brukar göra det här tillsammans jag och Louis, och vi ville bjuda er på det en gång”, svarade Eleanor.

Mellanmålet flyter på och när tallrikarna var tomma och vi hade tagit med oss disken ut till köket märkte jag hur Lizzie inte var med oss.

Jag gick ut till vardagsrummet och där satt hon, med ansiktet en aning blekare än vanligt. Hon tittade ner mot sin mobilskärm, som om den skrämde livet hur henne eller något. Hon tittade upp när hon hörde att jag kom. Tårarna började samlas i hennes ögon när hon tecknade åt mig att sätta mig jämte henne. Jag tittade på skärmen och skrek sedan.

”Louis!”

Sekunden därefter kom både Louis och Eleanor springandes. Han fick syn på Lizzie och tittade sedan på mig. Jag nickade mot skärmen och han kom för att se.

På skärmen stod det deras hem-nummer.

---

Sjunde kapitlet uppe!

Jag vill verkligen inte tjata på er. Men det är jättefå som kommenterar. Jag ser ju statistiken (som inte är överdrivet hög men ändå). Jag skriver för er, så jag vore jätteglad ifall ni kommenterar.

Och kom ihåg att ni inte behöver vara anonyma. Jag kollar liksom inte upp er som kommenterar haha. Det är ju jag som ber er att ge kritik. :)

Jag ska försöka uppdatera oftare, åtminstone varannan dag. Men tänk på att jag har sommarlov..

Och när jag menar respons, så menar jag på kapitlet, inte hur uppdateringen ser ut hehe. För jag vet redan att den är ganska låg. Men somsagt, jag har sommarlov which means sol, utomhus, bad och inte lika mycket dator :)

Andra anledningen till att jag inte uppdaterar så ofta är att det ska bli mer spännande, dessutom vill jag gärna ligga några kapitel före i storyn innan jag publicerar dom, så att jag slipper skriva bara sådär snabbt och slarvigt för att ni ska få något att läsa.

Tänk på det sötnosar.

Dessutom undrar jag om jag ska ha en frågestund? Ifall nu undrar något kring bloggen/novellen eller ja..?

Kanske publicerar något inlägg imorgon eller i helgen där ni får fråga på! Puss ♥