Stole My Heart

”Hur gick det?” Frågade han utan att ens släppa mig ur sin famn.

Jag drog mig försiktigt ur hans grepp.

”Riktigt bra. Jag mår mycket bättre nu.” Efter att ha hört dom orden log han mot mig. ”Jag berättar sen” fortsätter jag.

”När du vill” svarar han utan att sluta le. ”Är du hungrig? Mamma har lagat middag”

Jag hade inte tänkt på mat förrän han frågade. Och just då Harrys mamma, Anne kom ut för att säga hej och krama om mig kurrade min mage.

Hon tittar på Harry när hon släppt mig ur sin kram och utbrister, i något retlig ton ”men älskling då, har du inte bjudit henne till middagsbordet, hennes mage kurrar ju!”

”Vi skulle precis gå till köket mamma” säger han med röda kinder.

Jag kunde inte låta bli att skratta när vi gick till köket tillsammans. De var så roliga här.

Eftersom jag känt Harry sen jag var liten kan jag deras hus upp och ner, det är som mitt andra hem.

”Slå dig ner” säger Harry och gör en gest mot kökssoffan för 2 personer.

När vi njutit av den goda maten Anne lagat åt oss ställde jag och Harry undan disken och smet upp på hans rum. Harrys rum är stort, det utgör ungefär en tredjedel av våningsplanet och han har till och med en egen balkong. Det är målat i helt vitt vilket får det att se ännu större ut. Jag blir nästan lika överväldigad varje gång jag kommer in i hans rum. Jag vet inte varför. Kanske för att vi delar så många minnen från detta rummet. Jag vet inte…

”Har du redan bäddat?” frågar Lizzie när vi kommer in på rummet.

”Ja, jag tänkte att det blev smidigare så ifall vi inte orkar fixa det sen”.

”Smart tänkt” skrattar hon och jag skrattar med henne så söt som hon är.

”Jag har en idé, häng med här” säger jag och tar hennes hand. Vi går ut på balkongen, jag släpper hennes hand och klättrar över staketet och klättrar ner på planket som håller upp balkongen. Ärligt så har jag redan en plan för kvällen. Jag vill skringra hennes tankar från idag och få henne att må bättre.

”Vad gör du? Frågar hon häpet.

”Klättra ner du också” svarar jag och håller ut armarna som om jag vill att hon ska hoppa.

”Aldrig att jag hoppar iallafall” skrattar hon medan hon tar sig över staketet och sakta klättrar ner hon också.

Jag tar hennes hand igen och leder henne runt hörnet till den delen av trädgården där ingen kan se oss. Inte ens grannarna. Häckarna växer tätt kring gränserna här, och garaget har knappast några fönster.

Jag stannar och tittar på Lizzies reaktion. Den är precis som jag vill att den ska vara. Överraskad, glad, speciell.

”Åh” utbrister hon innan hon tittar på mig med glädjetårar.

Framför oss ligger en utlagd filt full med röda rosenblad på, ett ljus, en korg och en bukett med rosa rosor.

Hon tar min lediga hand med sin lediga hand och kramar om båda mina händer hårt samtidigt som hon tittar på mig med ett glädjefyllt leende. Sedan går hon ett steg närmre, ställer sig på tå och kysser mig. Länge.

Ögonblicket kan inte bli mer perfekt än såhär.

Jag drar mitt huvud sakta bakåt med ett leende på läpparna och kramar om henne hårt. Sedan flätar vi samman våra händer igen och börjar gå mot filten. Jag räcker henne buketten med rosor innan jag tänder ljuset.

”Jag älskar ju rosa rosor!” Utbrister jag i ren lycka.

”Jag vet” säger han med ett stort leende på läpparna innan han kryper närmre mig.

”Jag kan inte fatta att du gör det här för mig” säger jag när jag tar emot rosorna. Jag är helt överväldigad, jag kan inte förklara hur lycklig jag är just nu.

”Allt för dig, min prinsessa” säger han sen och kysser mig länge. Åh vad jag älskar honom.

Medan tiden går och vi snackar om allt möjligt tar han fram en tallrik ur picknickkorgen som finns på filten. På tallriken ligger en massa jordgubbar doppade i choklad. Hur romantisk får man vara?!

”Jag tänkte att vi kanske kunde dela på dom här medan vi pratar lite” säger han medan han tar upp en jordgubbe och för den mot min mun.

Jag tar leende emot den med ett gap. Åh vad gott det är!

”Du vet verkligen hur man ska få upp mitt humör”.

”Det var det jag hoppades på att göra. Så vill du berätta lite om hur det gick där hemma?”

Även om jag mått superdåligt hela dagen p.g.a vad som hänt så var det inte jobbigt att prata om det nu. Jag vet ju att allt kommer bli bättre.

”Jo, det gick jättebra i alla fall” börjar jag. ”Mamma och pappa har tydligen haft lite problem i flera månader, men de har försökt att fixa dom”.

”Det är ju bra, eller?”

”Ja, det tycker jag verkligen. Men tydligen så funkade det inte ändå så de ska åka till Cardiff på fredag kväll för att gå igenom skilsmässa. Tråkigt, men sant. Jag är glad om de är glada över att problemen går över”.

”Tur att de åker på fredag kväll eftersom Louis tar studenten”.

”Det var det som var tanken. De kan ju liksom inte hoppa över hans stora dag”.

Ännu någon timma gick medan vi snackade om allt möjligt.

Det blev mörkare och mörkare. Vilket betyder att klockan blev mycket med tanke på att det är sommar och det brukar bli mörkt sent då. Det blev dessutom kallare och kallare vindpustar och jag kunde inte låta bli att rysa till lite.

”Här” säger Harry och klappar på platsen jämte sig. Medan jag flyttar mig från att ha suttit framför honom till att sitta jämte honom tar han fram en filt och virar den runt oss.

”Snart är det väl dags att gå in, men innan vi går in vill jag bara säga en sak” börjar han.

Jag tittar in i hans gröna ögon med ett leende på mina läppar.

”Vadå?” Frågar jag.

”Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det… Äh, nu säger jag det bara” säger han och jag kan inte låta bli att skratta lite åt hans envisa beslutsamhet.

”Jag är så lycklig att ha dig som flickvän. Jag har gillat dig så länge jag kan minnas Lizzie. Det gör mig tokig hur kär jag är i dig. Att vakna upp och veta att du är min och jag är din. Jag är världens lyckligaste kille! Jag älskar dig!”

Jag kunde inte hålla tillbaka glädjetårarna nu. Ingen hade någonsin sagt så till mig. Åh vad han gör mig lycklig!

”Jag älskar dig också Harry. Jag älskar dig mer än någon här på jorden. Jag har älskat dig så länge jag kan minnas, och jag skulle inte kunna drömma om något bättre än det här”.

Jag hann knappt avsluta meningen innan han tar sina händer kring mitt ansikte och kysser mig med ett stort leende. Jag sätter armarna kring nacken på honom och innan jag vet ordet av trillar vi ner så att vi hamnar på rygg. Eller rättare sagt att Harry hamnar på rygg och jag på honom. Jag kan känna hans hjärtslag där jag ligger med huvudet på hans bröstkorg. Jag kan också känna hans parfym som luktar så gott.

Det dröjer inte länge förrän jag somnar. Och jag tror Harry somnade också.

---

Kapitel 9 uppe! Jag tycker om detta, lite sådär drömmande/sagolikt.

Förlåt för hemsk uppdatering! En vecka sedan förra gången. Men jag har somsagt varit hemskt förkyld så jag har inte orkat. Dock mår jag nu mycket bättre! Kommentera mycket så att jag blir inspirerad att skriva mer. Har lite idétorka för framtiden tyvärr.

Har somsagt skrivit innan att jag inte vet hur saker och ting relaterat till skilsmässor fungerar på riktigt. Jag skriver ur fantasin. Så att ni tänker på det innan ni kanske tänker skriva hur brutalt oäkta det kanske verkar. Det är ju en fantasistory/fanfic, då är det ju meningen att det ska vara lite så med. + att fantasin verkligen syns i de "gulligulliga" scenerna :)